lördag, mars 31, 2012

Lugna favoriter


Det här sjuka hände tydligen i veckan. Kvittot på att det man gjort varit mödan värt. Den ultimata bekräftelsen. Anledningen till varför man håller på med musik. Helt klart i klass med Final Exit-frågan i Trivial Pursuit. Om det är någon läsare som inte förstår vad jag pratar om: mellan åren 2003 och 2008 hade jag och tre andra utflyttade Skellefteåbor ett punkband vid namn Knugen faller (som du kan lyssna på här). Namnet var en spin-off på två av bandmedlemmarnas andra band - Royal downfall, samt en blinkning åt Kriminella Gitarrers låt Knugen Skuk från -79. 1979 var för övrigt ett år präglat av precis sån bra svensk punk som vi själva ville spela. Vi spelade in två EP:s och 2007 släppte vi vårt album Lugna Favoriter.


Jag vågar mig inte på någon gissning om försäljningssiffror, men vi kan säga så här: vi sålde inte guld. Inte heller silver eller någon annan metall (fattigmanssilver i så fall). Men vi gjorde en bra platta, spelades lite på p3 och hade ett, enligt mitt tycke, sjuukt snyggt skivomslag. Och tydligen så var det tillräckligt för att kvalificera sig till Sveriges folkligaste frågesportsprogram. Jag är oerhört stolt över detta. Att Mattias, med sin knappa ledning, sedan svarade fel (lugna melodier), ser jag mer som en kunskapslucka hos Mattias.
Nu är jag nästan i chocktillstånd över detta ojantelagiga inlägg och skyndar mig att posta det innan jag ändrar mig.

lördag, mars 24, 2012

Personligt brev.

Den här veckan har varit en prövning för självförtroendet. Avslag på avslag . Tyvärr, du skrev inte i ditt bifogade opersonliga brev om hur punktlig och ambitiös du är, hur mycket du tycker om att jobba, hur noggrann du är i allt du gör, hur mycket du tycker om att arbeta med människor, hur du brinner för dittan och dattan och så vidare och så vidare. Nej, jag är ingen fena på att skriva CV. Kanske borde jag lägga prestigen åt sidan, men jag känner mig som en rövslickande prostituerad så fort jag sätter mig ner och författar de där raderna. Det går bara inte. Får kramp i fingrarna. För jag kan inte ljuga. Jag är inte superduperambitiös och älskar att jobba. Jobb kan visst vara great, men jag har alltid gett andra grejer mer värde i mitt liv. Därmed inte sagt att jag inte är bra på det jag gör. Jag är inte särskilt punktlig. Kommer alltid bland de sista in i klassrummet med andan i halsen och hasar ner täckbyxorna till knäna. Men jag har aldrig varit sen till en praktik, och på mitt förra jobb försov jag mig bara en gång, och kom då 15 minuter sent. Jag är en mästare på att dra ut på tiden, men lika bra är jag på att, med kniven mot strupen, färdigställa uppgifter och göra mig i ordning rekordsnabbt. Noggrann är det sista jag är. Slarver är mitt andranamn. Kan omöjligt hålla ordning på papper och har aldrig lyckats hitta ett sätt att systematisera det jag gör. Jag är glömsk, men tar alltid ansvar för detta tillkortakommande. Jag tappar bort saker, men jag finner oftast igen dem. Jag älskar inte alltid att jobba med människor. Ibland vill jag bara stänga in mig i ett rum och slippa vara trevlig. Men det kan jag väl inte vara ensam om att känna?
Jag vet inte vad det är ni vill att det ska stå i det där förbannade brevet. Och ärligt talat så skiter jag i det. Kan vi inte bara säga att det räcker med att skriva: "Hej, jag vill jättegärna ha det här jobbet". Sedan får ni träffa mig på intervju och får där en betydligt mer rättvisande bild av vem jag är, vad jag kan, vilka mina goda respektive mindre goda sidor är samt hur väl jag skulle passa in i ert arbetslag? Jag slipper skämmas för vad jag skrivit. Och ni slipper läsa ännu ett opersonligt brev av en adressat med precis samma goda egenskaper som alla andra arbetssökande.

Natti.


torsdag, mars 15, 2012

De eviga skogarnas fred.

Det har varit svårt att hitta orden på sistone. Hitta skärpan och glöden. Flänger fram och tillbaka längs Norrlandskusten utan att se annat än smutsig snö och tunnelväggar. Får lock för öronen. Gapar och gäspar. Försöker göra det bästa av det. Dvs köra crossfitpass i lägenheten, gå på hockey, plöja serier. 
I söndags påbörjade vi vår bokcirkel. Jag bjöd in till en stunds språkande kring verket över en kopp thé från Ceylon, nybakade scones och smäktande Grieg i bakgrunden. Succé skulle jag vilja kalla det! Ser redan fram emot nästa cirkelträff! Mer slikt här i livet. Annars står det för stilla. Annars står jag för stilla.

söndag, mars 04, 2012

Janson!










På sistone


 Grekisk afton hos HH:s. Två nöjda face.


 Värdinnan för det hele.


Jagoch Anna påbörjade projekt Exjobbsworkout med målet: "KONDITION och PUBLIKATION!"


Månen och stjärnan såg ut som ett uppochnervänt semikolon. Skarpt. Lysande.


Gick förbi en isrink och fann en konståkerska.


Åkte till Skell och Västra Stå.


Sen satt jag, med rara mor på gulligt café som serverade oss fel mat.