Gästabudet i Sävargården

Min kamera är på vift. Jag skulle verkligen vilja visa alla bilder från mitt hem (fast jag menar egentligen bara min julgran), men det får vänta.
Istället kan jag berätta att jag varit på julbord med jobbet. På Sävargården. Jag har alltid varit den som samlar ihop pengar för att köpa en blomma till läraren. Det började redan i årskurs 1 i min lillgamla hjärna. Idag har jag vuxit ur den lillgamla kostymen. Nu är jag bara gammal men samlar fortfarande in pengar till presenter. Våra chefer fick ett Amaronevin var. Expediten på Systemet såg sjukt impad ut när jag kom där med tre lyxpavor.

Det fanns inget vegetariskt julbord så jag fick en omelett med svamp till förrätt och en lasagne till efterrätt. Int så juligt. Sen var det efterrättsbuffé. Den kunde jag äta allt ifrån. Fast inget var riktigt gott. Chokladgodisarna var brända, saffranscheescaken var för dallrig, marängswizzen hade ingen glass, tårtan var för mastig och ostkakan smakade bara bittermandel. Att jag sedan råkade dekorera marängswizzen med kryddpeppar och salt gjorde inte saken bättre.
Vad ska man göra för mat till det vegetariska julbordet i år? Nån som har tips? (OBS! Bemöda er icket om att tipsa om auberginesill eller vegetarisk Janssons frestelse. Det går fetbort.)

Say whuuuut?!

Jag läste Elle om miljonärer. Tydligen finns det 1,3 miljoner människor i Sverige som kan kalla sig miljonärer. 1,3 miljoner! Det är en åttondel av vår befolkning? Det är var åttonde person. Det är ju sjukt. Jag känner (knappt) nån. Var bor de? Det kan inte stämma. Stämmer det? Men vaddå, räknas värdet av tex ett hus i den inkomsten? En bil? Eller är det bara de pengarna man har på banken? Det är ändå sjukt.
I USA bor det 8,2 miljoner dollarmiljonärer. Det orkar jag inte ens anmärka på hur sjukt det är.

Deschavy

Varje dag tänker jag "Men vänta nu, gjorde jag inte det här alldeles nyss?" varje gång jag vaknar, varje gång jag sätter mina tänder i filmjölkslimpan och dricker mitt pai mu tan, varje gång klockans båda visare står rakt upp coh jag går ut till lunchrummet och sätter på micron.
Nu sitter jag i min säng igen. Det var ju nyss jag gjorde det. Lakanen har knappt hunnit svalna från uppstigningen på morgonen till jag lägger mig i sängen efter att ha kommit hem från jobbet. Tiden påstår att det har gått 9 timmar sedan jag lämnade byggnaden. Min tidsuppfattning däremot, den upplever att allt händer minst 3 gånger på ett dygn. Eller att allt händer samtidigt kanske. Jag kan ju knappt hålla isär om något hände för en dag sedan eller en vecka sedan.

Ändå börjar jag nästan alla blogginlägg med "Idag har jag...". Nä, jag litar inte längre på min tidsuppfattning. Jag kan lika gärna skriva om grejer som hände för flera år sedan.

Miss Teen USA South Carolina 2007 with Subtitles

Blev peppad av Ingelas blogg och hittade det här guldkornet. Haha. Okej att jag inte kommer in på logoped eller psykolog, men denna tjejen har ju ingen framtid alls.

Hej jag heter hundratrettisista reserv i andranamn.

Nu har antagningsbeskedet kommit igen.
Varför är jag så jävla dum i huvet att jag fortsätter söka?
Hundrafemtisjunde reserv, hundrafyrtiförsta reserv, hundrasjuttiåttonde reserv.
Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck

Amnesia

Jag vet att det är helt enormt ointressant vad jag har köpt och vad det kostade men ändå - en julgransfot, en julgransljuslinga och åtta julgranskulor (varav tre gick sönder på vägen hem) för 30 spänn! Helt otroligt! Jag älskar mig själv när jag lyckas så där.

Jag hade jättesvårt att somna inatt. Det var som att jag tänkte på allt jag var tvungen att inhandla. Och då glömde jag ändå att köpa margarin och mjölk idag. När jag väl somnade drömde jag att jag vaknade upp på ett flygplan just när det landade. Jag visste bara inte vart jag hade flygit. Jag mindes inte. Efter att ha tagit en transferbuss in till staden så hade jag i alla fall listat ut att jag befann mig i Sydamerika. Jag antog att det var Argentina eftersom jag har haft det i åtanke, men det kunde lika gärna vara vilket land som helst. Jag började prata spanska i sömnen och insåg hur otroligt lite jag kommer ihåg. Ungefär så här lät det: "Donde esta el autobus para... por..... a... Chirijox? La segunda? Yo no se donde estoy."
Det kanske är ett tecken. Jag kanske MÅSTE åka i vår.

Feeest 2.

Härliga lördag.
Jag har svullat i fet och salt mat och socker idag. Det straffar sig. Straffet heter magknip och yttrar sig i form av ett knip i magtrakten.
Förutom detta med maten så besökte jag även Sagateatern för att höra min geniala väns text läsas upp av diverse lokala skådespelare. Texten var genial vilket yttrade sig i en ytterst välskriven text med genial karaktär.
Bandet som spelade på arrangemanget var däremot inget som föll mig i smaken. Jag vill inte komma här och såga folk som nån annan elak recencent, men jag kände mig bara irriterad och skämdes när de spelade. Känslan yttrade sig i en känsla av skam och irritation.
Dagen avslutades med dans på TC. Jag tycker att jag och min goda danspartner borde få gratis inträde till alla stans klubbar som dansgolvsuppvärmare. Först in, sist ut. Såna är vi. Det var kul som vanligt där. Kul så till vida att upplevelsen av kvällen, som så många gånger förr, yttrade sig i en känsla av kul karaktär.
Jag cyklade hem själv. Nu sitter jag och tänker på detta: Hur ska jag, imorgon, lösa det faktum att toapappret är slut?