I dagar som dessa, när kylan nyper kinderna röda och cykeln parerar i isiga hjulspår, är det svårt att tänka att det var en sommar för inte alltför längesen.
Det var det i alla fall. En av de bästa på länge. Min pappa fyllde 60 och vi åkte med hela familjen till Italien, bodde på kloster, åt gott och mådde prima. Piloterna strejkade oturligt nog samma dag som halva familjen skulle åka, men tack vara min framförhållning och min mors framfusighet kom vi alla iväg åtminstone samma dag som det var tänkt.
Fredrik såg genast ett tillfälle att göra sig lustig på pinjeträdens bekostnad.
Italien alltså. Sure, de har fantastisk arkitektur och så, men vad jag inte fattar är varför de alltid ska pryda allt med förvridna mardrömsbarn som stirrar på en med tomma ögon (sålt sin själ till djävulen) och munnen full av vindruvor eller något annat vidrigt.

Då är det här barnet, och den gulliga farmodern mycket trevligare att titta på.
Eller Ester Bäster Sockertårta Lundmark. Hon trivdes verkligen i Italien. Tror det passade hennes temperament. Hon älskade att hoppa från famn till famn mellan barnbesatta nunnor.
I en boning som tjänar Herren skola man ej finna njutning i bekvämligheter som mjuka sängar. Men vad gör det när man vaknar upp till den här synen varje morgon.
Det här är nog världens sämsta reklamannons för bröllopsfotografering. Tager du denna glänsande kavaj, glänsande leende, glansiga hy och svettiga lilla kalufs? Skulle inte tro det.
Så fina färgkombinationer på deras tvättlinor att man nästan kunde tro att det var genomtänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar