And. It. Hurts. With. Every. Heartbeat.

Lite statistik

Trots blott 4 månaders arbete på min butik har min känsla för vikten 1 hg snabbt vuxit sig stark. Om jag får koncentrera mig, slappna av och slippa störas av utomstående faktorer, ligger jag och nosar vid 100 g-strecket större delen av dagen. En diff på 4 gram åt vardera håll tycker jag är godkänt.
Idag förde jag statistik på detta. Så här såg det ut:

98 g: 10 ggr
100 g: 16 ggr
102 g: 10 ggr
104 g: 11 ggr

Imorgon:Ny färsk statistik på hur många kunder som frågar efter "Expressokaffe" och "Rååååbiås"

Mail från Moonchild på Myspace

how re you?
i am Bora from Turkey
i would like to chat with you
tell me about yourself please .. want get to know you much better
thank you
as regards
take care
huggss xx

Han vill lära känna mig "mycket bättre". Bättre än vad? Innan? Vi känner ju inte varandra alls. Bättre än bilden på fågeln under texten "About me" kanske? Tror han att jag är en fågel?

Physalis listar; 2 ord man sällan använder

Imorse klockan 05.00 så var det här jätteroligt. Nu vet jag inte vad jag ska tro.

1. Superdupertrojansk.
Exempel på användning: "Jag vet inte vad jag ska tro om den nya regeringen. Den känns superdupertrojansk på något vis."

2. Schamanska inslag
Exempel på använding: "Moneybrothers senaste skiva är förvisso välproducerad, men kvar finns mycket att önska av schamanska inslag och mer utrymme för den eminenta blåssektionen"

Ett halvtomt glas

Jag hade fel, jag behöver inte vara för mig själv och tänka. Det har jag gjort tillräckligt nu. Ofrivillig ensamhet är det värsta som finns. Men om den här tiden har lett till nåt gott så är det väl de insikter som närmat mig svaret på frågan om "varför". Det finns nog många svar. Här är ett av alla "därför".

Jag har en förmåga att alltid tycka att glaset är halvtomt. Det är en vidrig egenskap att ha, både för en själv och andra. Det är otacksamt och orättvist. Och jag tror att det kan vara den vidriga egenskapen som genererade till att mina känslor låg och ruttnade inuti mig, ruttnade ihop till en svart oigenkännlig sörja. Hopp utbyttes mot hopplöshet, glädje mot sorg, tröst mot tröstlöshet, jävlar anamma mot apati. Och jag vet inte hur man byter perspektiv. Någon som vet? Hur blir halvtomt helt plötsligt halvfullt?

Physalis listar: 3 flitigt använda skämt på mitt jobb

1. Jag: -Vill du ha kvittot?
Kunden: - Nä, det var på så lite.
Jag: -Man vet aldrig, det kan vara avdragsgillt.
(OBS! Viktigt! Utför aldrig detta skämt på folk som ej har uppnått pensionsålder!)

2. Kunden: -Jag skulle vilja ha Citron å ingefära.
Jag: -Tyvärr har vi bara Ingefära å citron, men det kanske går bra?
(Mycket bra skämt för att få kontakt med kunden. Antingen fattar de skämtet direkt eller så fattar de inte att man skojar och blir förvirrade tills de slutligen fattar att man skojar och då skrattar de både åt mig och åt sin egen dumhet. Skämtet har här hamnat på en metanivå.)

3. Jag: -Hur mycket kaffe vill du ha?
Kunden: - Ett kvarts kilo, tack
Jag: En kvarting kaffe, det är inte dumt.
(Det här är nog det sämsta, men man får ändå alltid ett litet skratt som svar, mest kanske för att folk tycker att allt med fylla, bajs och sex är roligt.)

Physalis listar: 3 jobbigaste kundkommentarerna

1. -Jag skulle vilja ha expressokaffe" (jaha, och vad fan är expressokaffe då? Menar du snabbkaffe? Nähä? E S P ressokaffe heter det era imbeciller!)

2. -Hej...jag skulle ha haft mig nåt rooooobios. (Ännu en gång; vad sa du?... jag förstod inte...det stavas R O O I B O S, men du kanske tycker att B:et passar bättre före i:et bara?)

3. -Jag skulle haft mig nåt gott te. (Här kommer sällan en följdfråga. Meningsuppbyggnaden är inte som en fråga, men de antar väl att jag på en gång, med mina paranormala krafter, ska se precis vad de tycker är gott. Denna klassiska kommentar följs alltid av en lite för lång tystnad. De som förväntar sig ett svar, jag som vägrar svara på en ickefråga.)