Uppdrag menkomigen

I dagens Uppdrag Granskning tar de upp den där gamla griftefridshistorien från förra året, då de smygfilmat en stackars kyrkogårdsvaktmästare i Vännäs som bara gjorde sitt jobb och jag kan inte för mitt liv förstå vad det är att uppröra sig över (Det enda som är upprörande är att så många som jobbar inom kyrkan antingen ljuger om att de vet om det eller verkligen inte vet om att det förekommer). Jag antar att det har att göra med människors olika syn på döden att göra, och det ska såklart respekteras, men jag har aldrig ens tänkt tanken på att en gravsättning skulle kunna gå till på något annat sätt! Alla som har gått på en kyrkogård, med dess raka rader och perfekta gräsmattor måste väl kunna föreställa sig att en förmultnad kista skulle kunna orsaka en mycket obehaglig upplevelse om jorden rasade ner när man gick över den. För att något sådant inte ska förekomma krävs det att det är packat kompakt. Visst ska man ha respekt för de döda, men handlar inte den respekten om något helt annat? Var går gränsen för själva skändandet av kroppen? Man kanske ska gå till angrepp mot maskarna också, som ju såklart kommer att vilja gotta sig på mitt lik? Det är bara en praktisk lösning på ett problem som medföljer om man, som man gör i vår kultur, begraver människor i kista. Jag är redan död när jag är död. Jag kan liksom inte bli mer död än död. Min kropp är bara till låns och när jag inte finns kvar i den är den bara ett stycke vävnad. Så snälla, endast den billigaste kistan till mig när jag dör, tack! Jag hoppas verklgen att den här historien kan få begravas för gott för att aldrig mer återuppstå, och att den stackars vaktmästaren som fått stå som syndabock för en hel yrkeskår, får slippa straffas för något som pågått i decennier men bara aldrig hamnat under Uppdrag Gransknings lupp.

Det finaste som finns

Hela du ryms i ett famntag
Du väger bara några kilon
Men ändå är du större än rymden
Din röst ekar som nyputsat silver
Ditt namn bär alla himlens fåglars fjädrar
Tänk att allt det finaste som finns
kan rymmas i den som är minst.