Ett halvtomt glas

Jag hade fel, jag behöver inte vara för mig själv och tänka. Det har jag gjort tillräckligt nu. Ofrivillig ensamhet är det värsta som finns. Men om den här tiden har lett till nåt gott så är det väl de insikter som närmat mig svaret på frågan om "varför". Det finns nog många svar. Här är ett av alla "därför".

Jag har en förmåga att alltid tycka att glaset är halvtomt. Det är en vidrig egenskap att ha, både för en själv och andra. Det är otacksamt och orättvist. Och jag tror att det kan vara den vidriga egenskapen som genererade till att mina känslor låg och ruttnade inuti mig, ruttnade ihop till en svart oigenkännlig sörja. Hopp utbyttes mot hopplöshet, glädje mot sorg, tröst mot tröstlöshet, jävlar anamma mot apati. Och jag vet inte hur man byter perspektiv. Någon som vet? Hur blir halvtomt helt plötsligt halvfullt?

Physalis listar: 3 flitigt använda skämt på mitt jobb

1. Jag: -Vill du ha kvittot?
Kunden: - Nä, det var på så lite.
Jag: -Man vet aldrig, det kan vara avdragsgillt.
(OBS! Viktigt! Utför aldrig detta skämt på folk som ej har uppnått pensionsålder!)

2. Kunden: -Jag skulle vilja ha Citron å ingefära.
Jag: -Tyvärr har vi bara Ingefära å citron, men det kanske går bra?
(Mycket bra skämt för att få kontakt med kunden. Antingen fattar de skämtet direkt eller så fattar de inte att man skojar och blir förvirrade tills de slutligen fattar att man skojar och då skrattar de både åt mig och åt sin egen dumhet. Skämtet har här hamnat på en metanivå.)

3. Jag: -Hur mycket kaffe vill du ha?
Kunden: - Ett kvarts kilo, tack
Jag: En kvarting kaffe, det är inte dumt.
(Det här är nog det sämsta, men man får ändå alltid ett litet skratt som svar, mest kanske för att folk tycker att allt med fylla, bajs och sex är roligt.)

Physalis listar: 3 jobbigaste kundkommentarerna

1. -Jag skulle vilja ha expressokaffe" (jaha, och vad fan är expressokaffe då? Menar du snabbkaffe? Nähä? E S P ressokaffe heter det era imbeciller!)

2. -Hej...jag skulle ha haft mig nåt rooooobios. (Ännu en gång; vad sa du?... jag förstod inte...det stavas R O O I B O S, men du kanske tycker att B:et passar bättre före i:et bara?)

3. -Jag skulle haft mig nåt gott te. (Här kommer sällan en följdfråga. Meningsuppbyggnaden är inte som en fråga, men de antar väl att jag på en gång, med mina paranormala krafter, ska se precis vad de tycker är gott. Denna klassiska kommentar följs alltid av en lite för lång tystnad. De som förväntar sig ett svar, jag som vägrar svara på en ickefråga.)

Kör hur mycket bil du vill

"Köttinköp värre klimathot än bilen"

Ja, då var det konstaterat. Alla som inte är soyaintoleranta får ta åt sig, men det är givetvis valfritt. Synd att så lite amerikaner läser bloggen.

För att läsa mer klicka här

Bonusbilden

Ibland lyckas man. OBS! Detta är inte arrangerat, utan ett äkta Kodak Moment. Jag hade tänkt mig bildtexten: "Vill du smaka?"

Sarek dag 3

Sista dagen var egentligen inte så händelserik. Vi vaknade, åt gröt ihopblandat med blåbärssoppa och gick de 16 kilometrarna tillbaka till bilen. Allt det vackra var bara en upprepning av dagarna innan. Myggen likaså. Tredje dagen var mer en tid för eftertanke. Så varför inte summera allt:

Det är inte självklart att kunna vandra i fjällen med hela ens familj. Man älskar alla, men det finns samtidigt inte några människor som man kan bli så irriterad på som ens familjemedlemmar.
Därför satte Familjen Physalis upp en regel, vilken visade sig fungera väldigt bra:

* Alla fick tre gnäll var att handhålla med under de tre dagarna. Dessa fick man fritt disponera över. Man kunde alltså göra sig av med alla tre under den första timman, pytsa ut dem på ett ordentligt gnäll per dag eller helt enkelt gnälla skiten ur sig på hemvägen. Jag har lätt till både gråt, skratt och gnäll, så denna regel välkomnade jag med öppna famnen. Mina bröder, som är av tåligare virke, var kanske inte så mycket till hjälp av denna regel, MEN de kunde gynnas ekonomiskt genom att sälja sina gnäll till mig till exempel. Var efterfrågan stor så kunde de ta schweinigt mycket betalt. Var den låg fick de nöja sig med en femma.

Resultatet blev strålande. Alla gynnades av regeln, och bara tanken på vilken smart uppfinning vi kommit på gjorde att vi knappt gnällde någonting. Dessutom sjöng vi den gamla visan från 50-talet som mamma lärt oss alla:

Ta fram det bästa humör du har var morgon solen går opp! / Försök att hålla det ständigt kvar fast solen går runt i sitt lopp. / För om du bara tänker så / "det här var skojigt, det måste gå" / det finns ingenting som är svårt för dig / Gå fram med ett sjungande hej - HEJ!

Jag bjuder också på en 5-i-topp-lista på bästa sakerna att ha med sig i fjällen!

1. Myggnätshatten
2. Djungeloljan
3. Toapappret
4. Trangiaköket
5. Det bästa humöret du har

Och 5-i-flopp-listan ser ut så här:

1. Crocs
2. Partytält
3. Periskop
4. Cigaretter
5. (Här kom jag inte på nåt bra (dåligt). Känn er fria att fylla i som en interaktiv del i min blogg)

Sarek dag 2

Jag vaknade refan klockan halv sex. Pigg av den friska fjälluften, panikslagen av den kvava tältluften. Utsikten från berget Nammatj var ögonbedövande vacker. Ser ni floddeltat? Att åka båt in i det kändes som att åka...ja, den närmaste referensen jag kan ge kommer från bilder jag sett i filmer om vietnamkriget. Högt gräs vid sidorna, grönt vatten, men uten oro att bli sprängd i luften. I Rapadalen, vilkens början ni ser på bilden, finns en otrolig artrikedom. Här finns bland annat Sarekälgen; en älg modellen större, vilken även är den enda älgen som har förmågan att dyka ner till 2 meters djup. Jag skulle ge min högra arm för att få det på bild. Det och att få se en död blåval.

Här, en bild på vår lägerplats. Uppe på kalfjället sträcker inte björkarna sina trädkronor mot himlen. De ligger platt mot marken. Jag blir otroligt rörd av att se kärv natur, växtlighet som mot alla odds hittar ett sätt att leva och anpassa sig efter rådande omständigheter. Jag känner mig som fjällbjörken ganska ofta.

Mygg. Ingen vi pratade med efter vägen hade någonsin upplevt så mycket mygg, så jag vågar nog påstå, trots att det bara är andra gången jag vandrar i svenska fjällen, att det är ett rekordår i år. Det ni ser är bara en försmak på hur mycket det kunde vara på sina ställen. De hängde som i druvklasar på ens kläder och de hittade åt varenda kvadratmillimeter som inte var insmord med djungelolja. Resultatet blev att de stack en i området kring ögonen. En dag blinkade jag ihjäl 9 stycken myggor. För varje slag dödade man minst 6 stycken myggor, så jag överdriver inte det minsta när jag säger att jag totalt slagit ihjäl 1500 mygg.

Älgen. Säkert en fjolårskalv som tappat bort sin mamma och vant sig vid människor, för den var extremt tam. Jag stog bara 15 m ifrån den och fotade, det är det närmaste jag varit en älg någonsin. Här ses den stå i en tjärn och äta sjögräs. Den dök ner med huvudet i 20 sekunder, sen kom den upp och tuggade i sig slammet. Älgen är ett magnifikt och mycket fascinerande djur.

Det här är Skierfetoppen. Vi tog båten till STF-stugorna vid bergets nedre kant, slog läger med våra tält och gömde oss från myggorna i en stuga. Här ska jag inte ljuga utan erkänna att jag inte orkade bestiga Skierfe. Det är en 3 timmars march med stark lutning och stundtals besvärligt terräng bland stenrösen, och jag hade såklart redan dragit på mig en muskelskada i baksidan av vaden och låret. Jag, Realisten och Den Glade gick dock upp 1/3 av vägen, stannade till när vi kommit upp på kalfjället där myggen inte längre orkade följa oss och satt och solade på en sten i en timme.

Min kamera fick dock följa med upp till toppen. Det är svårt att göra naturbilder rättvisa, men att stå på Skierfe känns tydligen som att stå på månen och titta ner på jorden. Man ser så mycket och så långt. Det lilla berget till höger är Nammatj som vi besteg dagen innan. Det ser löjligt litet ut från Skierfe.

Här poserar tre lyckliga ungdomar från toppen. Närmare kanten än så här fick de inte gå, för det stupar rakt ner.

Jag blev förvånad att det inte skett mer olyckor härifrån, men den enda Fjälljägaren visste om var ett självmord. Märkligt självmord. Inget galenskapsinfall direkt som att kasta sig framför ett tåg. Här har någon ändå varit tvungen att packa en ryggsäck med proviant för åtminstone en dag, övernatta någonstan, sedan gå i storslagen natur i 3 timmar, smörja in sig med djungelolja, stanna och vila, kanske äta en flapjack, fortsätta knata på, och SEN hoppa. Vid vårt läger i Aktse var myggorna extrema. Jag gick ut och kissade vid elvatiden på kvällen och blev biten både i fram, och bakstjärt. Vidriga, snuskiga, små demoner. Med denna kuriosa avslutar jag dag 2.