I väntan på Godot

Ibland händer det INGENTING.

Jag älskar den här bänken. Jag tror jag är den enda som vågar sitta på den. Jag kanske till och med är den enda som vet att den finns, dold under rosenbuskarna, precis som i "Allrakäraste Syster".

Grattis lilla mamma!

I söndag fyllde mamma år. Jag åkte dit, med väskan fylld med kaffebönor, mandelskorpor och en ost vars kilopris översteg det mesta; 345:-/kg. Monte Enebro. Smaka bara på namnet, smakar det inte gott redan där? Det är den godast ost jag någonsin ätit. Inte så konstigt med tanke på produktionen: Det var en spansk man som tänkte att han skulle göra något vettigt av sin pension, så han köpte upp ett gammalt fängelse och gjorde om det till en ostfabrik. På rastgården låter han sina getter gå omkring och beta, men inte vilket skitgräs som helst. Nä, färska örter ska det vara. Där går de alltså omkring och mumsar i sig av timjan och rosmarin, körvel, koriander och basilika. Av den mjölken tillverkar han alltså världens godaste getost, eller kanske världens godaste ost i alla kategorier.
Det var en sån där dag som jag kommer minnas för alltid för att den var så perfekt. Vi steg upp tidigt, uppvaktade mamma med frukost på sängen och presenter. Dagen visade sig senare bli den varmaste hittills i sommar så vi pressade i solen och löste korsord tills våra nackar var sneda. Senare på dagen åkte vi iväg och hämtade ved på släp och kastade in den i veboa. Det var perfekt. Tårta och kroppsarbete under samma dag. Doften av caffe latte och kåda under samma tak.

Midsommar

Fram till i torsdagskväll visste jag inte vad jag skulle göra på midsommar, vilka jag skulle vara med, om jag över huvud taget skulle få fira dagen med någon. Min bror hade tänkt i samma banor, visade det sig, och hans närmaste vänners tidigare planer föll i stöpet på mållinjen, så det slutade med ett niopersonerskalas här! Ute på ön! Chocken har inte lagt sig än. Det är aldrig folk hos mig. Folk som i fest/kalas/komma förbi och hänga och se film med ett gäng. Det har inträffat två gånger tidigare. Den första gången var en slags misslyckad inflyttningsfest. Jag hade bjudit halva stan och det kom fem personer, varav ingen av dem var mina närmaste vänner, och varav fyra av dem bodde på ön 500 meter ifrån mig. Den andra gången var förra sommaren. Det var bill och bull, sorki, norsken och almis som orkade sig hit för att grilla pinnbröd och titta på knäppa youtubeklipp.
Igår hände det alltså igen och så här såg kvällen ut:

Vi värmde upp med lite fotboll. Fotbollen var för övrigt en gåva från Statoil. Då den såg ut att ha använts i 3 säsonger och dessutom var ytterst opumpad hade de inte mage att ta betalt av simon när han kom med sin ledsna rönnskärsuppsyn.


Mange halkade och föll. Men lägg märke till hur upprätt han, trots det hårda fallet, håller sin öl så att icke en droppe skola förgås.


"Vad var det jag sa. Klart du inte behöver fira midsommar ensam.", kändes det som att bonaden sa till mig när jag högg in på potatissalladen, melonsalsan, tångromsröran, tzatzikin och solrosbrödet. All vegan! Mina skabbarbies bevakade så att allt gick rätt till.


Och på grillen från vänster: Henrik och Susannes lax, Ida och Josses grillspett med aubergine, champinjoner och nån ny veganprodukt jag aldrig sett, och slutligen min och broderns sparris, tofu och grillspet med champinjoner, paprika och rökt tofu. Längst ner till vänster: två fingrar och en cigg.


Vi åt så hårt så besticken gick sönder

Vi gick till fotbollsplanen och spelade fotboll tills jag sträckte mig i låret. Sen haltade jag och de andra hem. På vägen såg vi två gäss. När jag skulle fota dem så började de attackera mig. Hemska djur, de morrade liksom. Apan fick slutligen ta emot pengar för värdskapet och utlägg för mat. Det var i sanning en mycket trevlig midsommar.

Guitar Hero

Jag var på mitt första 35-årskalas i veckan. Förutom snygga tårtor, guitar hero och nes café bjöds det på obehagliga upptäckter om mig själv:

1. Jag började nästan grina för att det gick så dåligt för mig i guitarhero och ja, det var det avgörande till att jag lämnade festen först av alla.

2. Jag roffade åt mig skitmycket fika, åt bara det godaste (marsipanen och grädden från tårtan, smöret och mandelmassan från potatisbakelsen och jordgubbarna från jordgubbspajen) och lämnade all deg.

Tråkigt att inse vilket barn man är, och märkligt eftersom jag nyss fick veta i ett test att allt tyder på att jag är 31,1 år.

20 år och tant.

vuxenpoang.com - Hur vuxen är du egentligen?

Din vuxenpoäng: 17

Din ålder borde vara 31,1 år enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse.

Sms

I sommar ska jag besöka min farmor över en helg. Det var nog 3 år sedan vi träffades sist. Det är roligt att vara med släkten på pappas sida. De är så....släktiga. I alla fall, jag grävde igenom gamla textdokument på min dator och där hade jag bland annat skrivit upp gamla sms i ett dokument och jag snubblade över detta sms som min bror skickade till mig när han var på släktträff där förra året:

"Ante
06/07/30
Hej! Här är gemytligt! Hört under helgen:
-Sträck på dig mamma!
-Mats spelar piano med en sån känsla!
-Här andreas, ta ett kort på din mat, det ser ju så festligt ut."

Det är nåt visst det där med att ta bilder på mat. Kan man framkalla tråkigare bilder än bilder på ett långbord med orörd mat på? Jag ska ta med mig citatboken i sommar för det lär drypa av släktiga citat hela helgen.

Det här sms.et hade jag också sparat av någon outgrundlig anledning:

"Carl
06/07/21
Min bruksperson har flytningar. Puss. Bilen går som ett tåg. Ps. Carl"

Turnéliv!

Jag är hemkommen från en 11-dagars sverigeturné. Det var ingen folkstorm precis. Början juni är en konstig tid att åka i sverige och spela. Alla studenter har slutat, vädret är fint och alla vill bara hänga i en park och dricka folköl om kvällarna och ingen har pengar, för de har gått till att köpa hultsfredbiljetter. Nåja, vi hade kul ändå och vi besökte roliga platser. Bäst var nog Hallstahammar, och från och med nu skall denna blogg fyllas med bilder och åter bilder, tagna av min nya härliga kamera, vars funktioner jag ännu inte lärt mig till fullo. Jag börjar lite försiktigt med en bild från en rastplats vars hus och deras inredning stannat i tiden:

Kolla vad de har stoppat upp. En ekorre och en skata. Två skadedjur. Vad härligt.

Jag har ju som sagt inte lärt mig min kamera så när jag desperat sprang efter den här lilla vilsna måsungen så var såklart inställningarna helt åt fanders, men med lite photoshoppande kan det här nog bli en riktigt fin bild.I Örebro är de tydligen lite efter. Åh, om det ändå vore så här! Att det modernaste man kunde äga var en filofax! Jag vill inte leva nu. Jag vill vara ungdom år 1989!


I Hallstahammar fick vi sova i en teater som sades spöka. Det hade varit en gammal läkarmottagning. Jag blev väldigt uppjagad av informationen och gick på spökjakt ner i källaren där det sades spöka mest. Det var lite läskigt. Spöket måste ha varit jättestort, för där nere hittade jag en tom pizzakartong som mätte 85x85 cm. I väntan på att åka iväg till folkets park, som låg några kilometer utanför hallstahammar i en by som hette Kolbäck, spelade vi ensembelmusik i en slags replokal. Jag fick ta pianot, robert spelade på en ensträngad elgitarr, erik satte sig bakom trummorna och fredrik försökte göra sig hörd med congas någonstans i periferin. Vi spelade bara 2 låtar i en timme. Joy Divisions "Love will tear us apart" och "Maria Maria" med Santana. Sedan åkte vi iväg till Kolbäck. Scenen var gigantisk och hade en superhäftig backdrop.

Ja, ni ser ju hur häftig den var. Vår ljudtekniker Chrille var ett kapitel för sig. Han slängde sig med prostitutionsreferenser hela tiden när han pratade med mig och emma, och överträffade sig själv gång på gång på gång med att visa vilket svin han var, på alla plan. Vi gick in på hans hemsida. Där har han lagt upp en suddig bild på sig själv och Nanne Grönvall. Nanne ser ut att vilja fly. Chrille ser ut att vilja ligga på hålet.

Nere i logen hade en mängd kända svenska band lämnat avtryck efter sig på träpanelen. Bland annat vår gode vän Tomas Ledin. Lägg märke till datumet. Det är 30 år sedan. Hittade visserligen mer tvivelaktiga signaturer som till exempel "Nick Cave", men de flesta var autentiska. Jag undrar förresten hur Ahvajavha låter. Det måste kollas upp!


Vi tog en cool gruppbild och åkte vidare mot nya äventyr. Men de äventyren orkar jag inte ladda upp just nu. Det tar så lång tid. Men jag tänkte avsluta med en bild på mina biceps efter den här turnén. De har blivit stora och hårda av allt bärande av backline så det är helt sjukt.