Turnéliv!

Jag är hemkommen från en 11-dagars sverigeturné. Det var ingen folkstorm precis. Början juni är en konstig tid att åka i sverige och spela. Alla studenter har slutat, vädret är fint och alla vill bara hänga i en park och dricka folköl om kvällarna och ingen har pengar, för de har gått till att köpa hultsfredbiljetter. Nåja, vi hade kul ändå och vi besökte roliga platser. Bäst var nog Hallstahammar, och från och med nu skall denna blogg fyllas med bilder och åter bilder, tagna av min nya härliga kamera, vars funktioner jag ännu inte lärt mig till fullo. Jag börjar lite försiktigt med en bild från en rastplats vars hus och deras inredning stannat i tiden:

Kolla vad de har stoppat upp. En ekorre och en skata. Två skadedjur. Vad härligt.

Jag har ju som sagt inte lärt mig min kamera så när jag desperat sprang efter den här lilla vilsna måsungen så var såklart inställningarna helt åt fanders, men med lite photoshoppande kan det här nog bli en riktigt fin bild.I Örebro är de tydligen lite efter. Åh, om det ändå vore så här! Att det modernaste man kunde äga var en filofax! Jag vill inte leva nu. Jag vill vara ungdom år 1989!


I Hallstahammar fick vi sova i en teater som sades spöka. Det hade varit en gammal läkarmottagning. Jag blev väldigt uppjagad av informationen och gick på spökjakt ner i källaren där det sades spöka mest. Det var lite läskigt. Spöket måste ha varit jättestort, för där nere hittade jag en tom pizzakartong som mätte 85x85 cm. I väntan på att åka iväg till folkets park, som låg några kilometer utanför hallstahammar i en by som hette Kolbäck, spelade vi ensembelmusik i en slags replokal. Jag fick ta pianot, robert spelade på en ensträngad elgitarr, erik satte sig bakom trummorna och fredrik försökte göra sig hörd med congas någonstans i periferin. Vi spelade bara 2 låtar i en timme. Joy Divisions "Love will tear us apart" och "Maria Maria" med Santana. Sedan åkte vi iväg till Kolbäck. Scenen var gigantisk och hade en superhäftig backdrop.

Ja, ni ser ju hur häftig den var. Vår ljudtekniker Chrille var ett kapitel för sig. Han slängde sig med prostitutionsreferenser hela tiden när han pratade med mig och emma, och överträffade sig själv gång på gång på gång med att visa vilket svin han var, på alla plan. Vi gick in på hans hemsida. Där har han lagt upp en suddig bild på sig själv och Nanne Grönvall. Nanne ser ut att vilja fly. Chrille ser ut att vilja ligga på hålet.

Nere i logen hade en mängd kända svenska band lämnat avtryck efter sig på träpanelen. Bland annat vår gode vän Tomas Ledin. Lägg märke till datumet. Det är 30 år sedan. Hittade visserligen mer tvivelaktiga signaturer som till exempel "Nick Cave", men de flesta var autentiska. Jag undrar förresten hur Ahvajavha låter. Det måste kollas upp!


Vi tog en cool gruppbild och åkte vidare mot nya äventyr. Men de äventyren orkar jag inte ladda upp just nu. Det tar så lång tid. Men jag tänkte avsluta med en bild på mina biceps efter den här turnén. De har blivit stora och hårda av allt bärande av backline så det är helt sjukt.