Sedan förra helgens diskussioner har jag inte kunnat släppa rösten från mitt huvud. Rösten var min egen och den utropade vädjande: "Kan vi inte alla lova att handla på Thai Supermarket i veckan?!
Vad vet jag? Jag har ingen aning. Kanske det är en lukrativ branch? Kanske gick jag på mina fördomar att det bara är Umeås thailändska invånare som handlar där, och att det oftast i så fall bara var komplementvaror? Kanske har jag cyklat förbi ytterst missvisande tider då jag tittat in genom skyltfönstret och sett ett uttråkad butiksbiträde sitta och slötitta på en plattskärm visandes thailändska nyheter, med ett guldinramat foto företällandes Kung Bhumibol hängandes ovanför huvudet? Kanske behöver Thai Supermarket inte mig?
Hur som helst så har jag känt ett gnagande dåligt samvete över att jag aldrig varit inne i butiken och gjort en insats för integrationen. Att jag är en lika god kålsupare som vilken annan fikarumsrasist. Att jag har haft en politiskt korrekt agenda, som kännts som tomma pamfletter eftersom jag knappt känner någon invandrare.
Jag vill tro att vi i väst inte vet bäst, att majoriteten thailändska kvinnor är uppriktigt lyckliga med sina dubbelt så gamla svenska män (mätt efter en annan skala som jag kanske inte kan förstå eftersom jag inte är dom, men ändå). Jag vill tro på we shall overcome fast inte med de töntiga ordelagen!
WE SHALL OVERCOME (jag kom inte på nåt bättre)!!!!!!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar