Låtsas

Igår hörde jag mig själv säga: "Det finns så sjukt mycket man är peppad på". Det är nog förjsta gången jag någonsin sagt det. Okej om det inte riktigt var sanningsenligt, men nu ska jag försöka leva som om jag menade det. Som om jag var aspeppad på att läsa ut Bodil Malmstenboken, gå på dans- och teaterföreställningar, lägga om kosten, sätta upp träningsmål (och nå dem), göra praktik i maj, vara med de bästa människorna, vara allt det där som jag önskar att jag var men inte är.
Nu ba gö´ja de.

Ester Bäster Sockertårta 1 år

Ester är en härlig tjej. Jo precis så menar jag. Härlig. Inte särskilt verbal, inte särskilt motorisk. Men högljudd, impulsiv och nästan alltid glad. Har häftiga rörelser för sig, sprattlar mycket med benen och gör sig påmind genom studsiga utrop. Idag fyllde hon 1 år och jag längtar tills hon börjar prata och gå. Men hon är helt perfekt som hon är just nu också.

Att inte fastna

Det är det viktigaste. Att inte stelna. Att inte våga kasta sig ut i det okända. Inte våga göra annorlunda än det invanda.

Det farligaste, det är just det. Att vara onyanserad. Att kategorisera in allt i små små fack för att göra det bekvämt för sig.

Ibland är jag en riktigt dålig människa, tänker fula tankar om människor som svischar förbi mig när jag cyklar. Jag brukar säga till mig själv att inte vara så dömande och tänka stereotypa tankar och så brukar jag föreställa mig dom människorna gråtandes. Alla har vi djup inom oss. Stunder då det brister, då maskerna trillar av, då garden släpps och vi är skyddade av mörkret. Och då brukar jag känna en stor ömhet för alla dessa okända människor, och ja, det är en mycket bättre känsla än den första automatiska tanken.

Efterlyses

Just nu är jag så jävla ond på mig själv att jag inte vet var jag ska ta vägen!

Fredrik köpte en pulsklocka till oss i förrgår. Igår hade jag på mig den på skolan och såg till att den fungerade. Idag skulle jag ta med den till träningen och lyckades tappa själva pulsbandet! Kvar är bara en jävligt ful plastklocka med en massa funktioner som inte går att använda.

Av det här drar jag slutsatsen att högre makter ville visa mig att:

1. Anna, du kan inte hantera saker värda mer än 300 spänn! Handlar det om kläder så spiller du ner dem, handlar det om porslin slår du sönder det och handlar det om pulsklockor så tappar du bort dem.

2. ..det här med pulsklocka kanske inte är något för dig, Anna? Betänk att du hade 112 i vilopuls. Att få se hur förtvivlat ditt lilla hjärta jobbar skulle nog bara stressa dig ännu mer.

Och oavsett om jag tappat den och någon tagit den så kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Kan ju inte ta hand om saker. Åker iväg med väskan öppen och hjärnan hemma. Typiskt småsyskonbeteende. Har alltid fått hjälp och haft någon annan som sett till att man fått med sig allt till skolan, hållit koll på fotbollsträningar, påmint en om att packa inför friluftsdagar. Sen när man blir vuxen så står man där och har knappt koll på sig själv och till råga på allt så ska man ansvara för att själv hålla koll på nycklar, mobil, rabattkuponger, hänglås, utskriftspapper och gud vet hur många 100-tals tråkiga saker.

Så nu straffar jag mig själv genom att inte åka och träna. Hade hur som helst inte varit någon bra idé då jag säkert ändå hade lyft för tunga vikter av ren ilska och gjort illa ryggen.

Glöm inte att leka.

Vårdagar. Nu har de börjat. Utflykt till Kont med murrikka och pannkakor. Kisa mot solen, blunda och le brett när man cyklar, se hur fräknarna vaknar till liv, stå utanför NUS i kortärmat och dricka kaffe, plocka bort varma och praktiska kläder, plocka fram fina och ofunktionella.

Fredrik är måndagsgullig. På måndagar spelar han basket. Redan 2 timmar innan han ska iväg börjar han byta om. Sen klär han på sig ett nytt plagg ungefär var 20:e minut. Sportstrumpor, sweatshirt, prassliga byxor, hårband, mössa, anorak. Sen pumpar han upp bollen, provstudsar lite, tejpar fingrarna, packar med sig bananer och så äntligen får han åka iväg och leka! Peppad som ett barn! Fint!

Kvicksand

Den här dagen har varit som kvicksand. Ju mer jag trampar desto djupare sjunker jag. Skjuter upp och skjuter upp till en morgondag som snart inte finns mer. Rädd för att se sanningen i vitögat. Det verkar vara som att jag har ett permanent bajsfilter för mina ögon. Diamanter blir till oputsade glasbitar. Där andra ser möjligheter ser jag begränsningar. En konstant budget kring hur jag ska fördela mitt energiförråd leder till hjärndöda hemmakvällar och ett rastlöst stirrande in i skärmen. Hålla hjärnan sysselsatt med att läsa utan att förstå. Titta utan att se. Höra utan att lyssna. Skvala in utan att fastna.

Men jag gjorde i alla fall en dödsgod middag. Man ska inte straffa sin mage med skit bara för att resten är åt fanders.

Internationella Kvinnodagen

Det här är egentligen ett svar på Martinas inlägg men hennes sida verkar vägra tillåta mig att kommentera hennes inlägg så det får bli så här istället.

Jo. Jag är också arg. Men mest på mig själv. För att jag är så blasé. Att jag typ inte bryr mig. Tänker att det alltid finns någon annan som gör grovgörat som jag senare kan få skörda frukterna av. Skulle skämmas ögonen ur mig om jag fick se en dokumentär om mig själv. Famla efter fjärrkontrollen och slå av skiten. Mina ideal har ruttnat och drivit iväg. Var är den Anna som gick in i alla klädbutiker vid skyltfönsterbyte och tvingade personalen att skyla de nakna provdockorna omedelbart eller skaffa andra där revbenen inte syntes? Hon som rafsade ner tjogvis med galgar med "barnunderkläder" och beordrade dem att sluta sälja dem, annars skulle hon gå in där varenda dag och rafsa ner dem tills de blev leds? Ja jag vet inte.

Idag var det internationella kvinnodagen. Vi fick samsas om det mediala utrymmet med semlan. Antar att det i Sverige är fler som bryr sig om semlor än om löneglapp. Jag har inte heller firat min dag. Tänker ofta att jag är jämställd mannen, bortsett från löneglapp och uppenbara mätbara skillnader. Så jag gjorde ett experiment idag för att testa min jämställdhet mot mannen. Det jag gjorde var att snyta mig, hålla för ena näsborren och bara fräsa rakt ner i snön, ni vet så där ohyfsat som bara män kan göra och komma undan med. Det var hygieniskt. Allt kom ut och knappt något fastnade på vanten efteråt. MEN blickarna jag fick! Och jag betvivlar starkt att en man hade fått utstå de ögonen i nacken. Nej, jag kände mig inte ett dugg jämställd.

Man har inte roligare än man har det

Jag vet inte vad ni säger, men visst känns björnbär och avocado som dåligt matchande kombination? Honung och mandel förstår man, kokosmjölk och apelsinblom likaså, men föreställ dig kvällsmackan med avocadoskivor och så lite björnbärssylt på det. Backa bandet! Avocado passar bra ihop med typ salt, citron, creme fraiche, skaldjur och andra grönsaker. INTE med marmelad, sylt, kolasås eller marsánsås.

Hur som helst så köpte jag den här tvålen idag. Mest för att ha en färgad tvål. Den senaste var vit och löjligt lik en ejakulation så man kände sig mer smutsig än ren efter man hade tvättat händerna. Efter en premiärtvätt kunde jag dock konstatera att det kändes som om jag gnuggat in mig i gelégodis och violpastiller istället för guacamole och marmelad.

Nä nu börjar Tone Hurtigstad svänga sina extentions i rutan. Måste byta kanal.