Featheregg

Först blev jag sjuk. Sen blev jag frisk. Sen blev jag sjuk igen. Sen fris. Sjuk. Frisk. Sjuk frisk. Och så nu sjuk igen. Det här är min lediga vecka. Ledig från allt vad arbete innebär. En vecka avsatt till kontemplation och själavårdande. I morse kunde jag inte ens tänka mig själv var någon annanstans än i ett varmt badkar eller möjligtvis i en stor skön säng. Men efter at mina vänner på ön inrättat ett sanatorium till min ära, och efter att ha tiggt till mig en ny penicillinkur av en läkare på akuten, så var valet inte längre svårt. Jag åker. Till kyla och hårda vindar. Till obekväm terräng och skumgummimadrasser. Till havets brus och små pippifåglar!
Au Revoir!

Att vara trött

Det här är min mormor. En bild jag tog i påskas när vi hälsade på. För några år sedan så uppdagades det att hon höll på att få makuldegeneration i ögonens gula fläckar. I påskas såg hon inte vem jag var. Det gjorde ont. Och jag tänker mig att det måste vara fruktanvärt att förlora ett sinne, vilket det än må vara. Lukt, hörsel, smak, syn, känsel. Så mycket att sakna under varje kategori. Så mycket man skulle önska att få se/höra/känna/smaka/dofta bara EN gång till!
Mormor är den största dystopikern jag känner och det finns ingenstans man kan få höra så mycket apokalyptiska utsagor som från hennes hem, men ändå - ibland förundras man. När mormor fick beskedet om hennes framtida blindhet lade hon sig inte ner och grät. Istället gick hon hem och inledde en daglig träning som gick ut på att med slutna ögon gå omkring i lägenheten och känna sig fram med händerna, att lära sig utan och innan var allting låg. Tallrikar, glas, soppslevar, hudkrämer, hårspolar, bordslöpare, fotoalbum, strumpbyxor. Där vandrade hon omkring med händerna framför sig, som en trevande nattvandrare och började ett arbete med att memorera tingens platser. I frysen började hon sortera; bär och glass i översta lådan, grönsaker i lådan nedanför, kött och fisk i den tredje. Och så vidare.
När vi kom dit en gång och det osade husmanskost genom hela korrridoren, frågade min bror vad hon lagat.
"Äh, det är bara nån skuggmat", svarade hon. Det var visserligen potatis och sönderkokt kött samt en omelett, men hon kallade det "skuggmat" för att det var så det kändes så för henne när hon gick där bland skafferiet och frysen och samlade ihop ingredienser till släktmiddagen, utan att riktigt veta vad det var hon komponerade ihop.
Mormor är modig som vågar laga mat fastän synen sviker henne. Hon är modig so vågar bjuda på skuggmat till sina efterlevande. Hon är modig, för att hon vägrar låta synens bortfall förminska hennes liv, utan istället se möjligheterna. Apokalypsen må vara nära men hoppet består.

Beslut

Förlåt för förra inlägget. Jag hatar ju självömkan och en sån där offensiv självförnekelse egentligen. Det är bara lite mycket nu. Lite väl mycket som påminner mig om att jag fortfarande inte påbörjat någon utbildning, att pengar är och förblir ett stort orosmoln som blixtrar och dundrar och häller kalla droppar i huvudet på en som nån slags oändlig tortyr, att ens läshuvud och allmänbildning är på en 14-årings nivå (jag har börjat missbruka 'typ', 'asså', 'ba' och 'såhära' i talspråket), och att alla blommor jag köpt för över 400 spänn bara dör i mina händer. Idag när jag skulle öppna tofupaketet jag hade med mig till lunch upptäckte jag att det var genomruttet. Då var sammanbrottet nära och det är på den nivån det är just nu. Gråten är aldrig längre bort än ett härsknat tofupaket.
Det är dock en underbar tid här på Ön just nu. Jag skulle jättegärna vilja att ni kom och besökte mig oftare. Jag kan bjuda på de godaste kaffen och teer ni kan tänka er. Vi kan sitta på altanen och spela gitarr eller ta en rök. Eller bara vara tysta och lyssna på storspovarna som drillar på potatisåkern. Det är sista chansen. För sen orkar jag nog inte bo här något mer. På Ön alltså. Visst, det är gulligt, men hösten är så mörk och ensam och kall och tyst och vägen in till stan är lång, trögcyklad, halkig, kall och idiotisk. Och jag vill inte längre förgifta Övägens diken med mina långa haranger av svordomar, där jag cyklar med mina smala däck längs oplogade vägar.

PS. Läs gärna mellan raderna. Då kanske ni förstår att jag söker lägenhet till hösten och gärna mottager tips om ni skulle få nys om något. Öst, väst eller Haga är av intresse! DS.

Sökes

Efterlysning:
Har någon sett mitt borttappade självförtroende? Troligtvis någonstans längs Obbolavägen. Det är av största vikt att jag återfår det för att jag ska kunna förverkliga mina drömmar. Hittelön erfås mot beskrivning.
Svar till 'Den eviga medelmåttan'

Stockholm i bilder (och lite text)

?

!

:)


:(

I Stockholm kan man köpa all möjlig skit. Någon försökte till exempel kränga iväg en permanent pensionär för 530:-. Det är klart man kan ha tur och få en gullig tant som bakar drömmar och bondkakor åt en om dagarna, en som man kan lösa korsord och dricka kaffe med. Men det kan ju lika gärna vara en sur variant som kräver att bli uppassad hela tiden, som går upp fem på morgonen och vill ha det tyst efter åtta. Då önskar man att den inte vore permanent i ens hem. Jag lät mig inte luras av erbjudandet utan köpte mig istället en flaska rosévin.

warplove

Se så ömt jag slickar hans öga, och hur kärleksfullt han tittar på mig med det andra ögat. Är inte det här giftastycke så vet jag inte vad som är det.

Curb your dreams

Jag hade en extremt rolig Curb-dröm i natt. Jag var precis som Larry David; småsint, elak och insmickrande. Det började på en offentlig toalett där jag hittade en massa pengar (1120:-). Kände mig ganska nöjd tills jag gick ut och ett gäng pensionärer stod utanför och påstod att de hade tappat pengarna de samlat in till en fond till förmån för cancersjuka barn. De bad att få pengarna tillbaka. Ja ba' "Aldrig! Finders keepers!" och så satte en sån där fruktansvärt ful och ovärdig brottningsmatch igång. Jag tror jag vann den. Sedan när jag skulle iväg backstage (för att förbereda mig inför min stand upshow) fastnade jag framför två barn som lekte en jobbig lek. Jag blev fruktansvärt irriterad och "råkade" knäa tjejen i ryggen. Det blev såklart värre än det var tänkt. Hon flög in i ett staket och slog ut en massa tänder och började blöda som fan. Men som tur var så hade ingen sett att jag gjort det där med vilja och flickan förstod över huvud taget inte att det var mitt fel så då passade jag på att spela hjälte, tog hand om henne, skaffade ispåsar att kyla med och höll henne om axlarna och så fick hon följa med backstage. Hon tyckte att jag var så sjukt snäll.

Jag hoppas verkligen aldrig att jag blir en sån elak människa.

Saker jag har funderat på

Jag var och såg Trio Lligo i febersvettningar igår kväll. Det var sjukt bra stämning. Alla sjöng med i texterna och bandet levererade nog 10 extranummer. På den tiden jag spelade i band så hade vi nog aldrig en längre setlist än 10 låtar. Men det är väl skillnad på band och band. Nu ligger jag hemma i sängen och kollar på The Flight of the Conchords och önskar att jag var lika rolig som dem. Jag känner mig skittråkig nu för tiden. Det är som att jag glömt bort hur man gör. I alla fall så har jag funderat på några saker, sådär som man gör när man är sjuk och inte får någon annan intellektuell stimulans än sin egen hjärnas ovärda tankar. Och på några grejer har jag hamnat i återvändsgränder. Jag kan ej förklara detta. Kan ni?

Varför heter det att man ska ha främmande? Får man besök är det väl oftast folk man känner, riktigt bra i de flesta fall. Det har, mig veterligen, aldrig hänt att en helt okänd människa kommit på middag. Vilken katastrof det skulle kunna bli. Vad ska man prata om när man inte känner varandra alls? Och vad är då finfrämmande? Hur ska man kunna avgöra huruvida främmandet är fint eller fult när man inte känner vederbörande? När man lärt känna personen i fråga så pass väl att man kan kategorisera denne som fin eller ful så har ju personen slutat att vara främmande för en.

Ett annat ord som är högst egendomligt är just precis det ordet - egendomlig. Det borde ha ordet egendom som basmorfem men vad har egendom med egendomlig att göra? Ungdom och ungdomlig; där ser man ett klart samband. Hus och huslig, barn och barslig, fara och farlig. Samma sak där. Men egendom och egendomlig?