Vykort från Stockholm 2

Hej.

Sitter i vår svarta tjocksoffa i läder och ser på Eurovisionsschlagerfestivalen tillsammans med Emma P och Fransson. Igår hände en trist grej. Jag cyklade och pratade med bror i telefonen och skulle bromsa in för att cykla intill trottoaren för att stanna. Är inte van vid handbromsar. Iiiiiikh! Jag flög över styret och landade lodrätt mot asfalten och tog emot mig med hela min ansenliga tyngd på höger armbåge. I Stockholm är det ingen som kommer och hjälper en när man är i nöd, det har jag fått lära mig. Fick sopa undan mig själv och mina grejer från gatan, fortsatte prata med min bror bara för att minska förnedringen i situationen. Hamnade efter några om och men på SöS. Fick träffa en gullig sköterska som gjorde tröstande små ljud medan jag tvättade såret rent från grus. Därefter en barsk finska som bryskt placerade min armbåge på röntgenskärmen i olika smärtsamma ställningar. Sen till ett tredje väntrum där vi såg nästan hela semifinalen. Bredvid mig satt en gullig farbror (kanske en hemlös) med säckiga jeans och massivt skägg. I handen höll han en faktura som han fått från receptionen. Min mage knöt sig. Han hade kanske inte råd att betala sjukhusbesöket. Ibland tittade han ner på fakturan och suckade, men satt snällt och väntade.

Jag hade i alla fall ingen fraktur, vilket ju var tur. Svullnaden och känslan av värdelöshet har börjat lägga sig. Och JA, jag ska köpa cykelhjälm.

Kram / Anna