Fjällen

Har ju inte bloggat något om fjällen. Det har funnits vissa skäl till det, som inte handlar om tidsbrist eller teknikstrul. Det handlade om att jag blev rätt sänkt under vandringen och efter hemkomsten för att min kropp pajade ihop totalt. Blev ledsen över att inte kunna göra ett sådant enkelt nöje i livet som att vandra. Jag har inga dyra eller exklusiva intressen. Jag tycker om att vara ute i naturen. Jag tycker om att se vidder, att andas frisk luft, att laga och äta mat ute (allt smakar gott). Och så trilskas kroppen, så att varje steg känns som knivshugg. I höften, under fötterna, nerför vaderna. Nu har jag bokat en läkartid och lugnat ner mig såpass att jag i alla fall kan lägga upp lite bilder. För det var inte bara jobbigt. Det var även alldeles underbart.

Vi rök iväg från morsfars med deras lilla Skoda och anlände i Hemavan lagom till lunch. Efter seriös tejpning av fötterna var det dags för fotografering. Fredrik fick en chans på sig att sätta fotominen. Jag ger honom 2 av 5 i betyg där låsta knän och hans vänsterhand (klo?) drar ner helhetsbetyget.

Själv fick jag 2 chanser. Jag satte dem båda och ger mig själv 5 av 5. Det positiva ansiktet, bubblan på jackan som uppstår av höft-respektive bröstspännet, jeansens rätta 90-talskänsla samt fotens käcka position avgör toppbetyget.

Vi fick guldvittring och styrde kosan mot regnbågen. Som tur var så behövde vi aldrig avvika från stigen och hamna utanför kartan. Guldet visade sig i slutändan vara i form av Viterskalsstugan, en belöning för trötta fötter!

Oh! Fick se fjällabb! Den var elegant och hade liksom två sidenband till stjärtfjädrar som fladdrade förföriskt i vinden. Andra grejer med prefixet fjäll- framför sig som vi såg:

• - Fjällvråk. Cirklade över oss under ett tillfälle på vandringen då jag på rikt trodde att jag skulle dö.
• - Fjällämlar. I tusentals. Hann känna känslor inom spannet: förtjusning-irritation-rädsla-hat inför dem.
• - Fjällull. Förritin så använde man det till stoppning i kuddar och täcken! Hur fantastiskt är inte det?!
• - Fjällripa. Kan ha varit en dalripa, men för att det här ska bli en bra lista så får det vara en fjällis.

Nästa dag var det mulet och kallt. Mörka moln mullrade dovt medan de rullade över fjälltopparna. Vi gjorde ett halvhjärtat försök att ta oss upp till Västerbottens högsta topp men kroppen strejkade efter bara någon kilometer.

Vi kikade in i den vackra dalen. Den var lika regntung som våra sinnen.

Vi vände dock dagen genom att hoppa på stenar i en fors för att få oss någon slags thrill. Och belönade oss genom att äta våra favoritnudlar. När vi kom hem upptäckte vi att vi varit borta i nästan 5 timmar och bara tramsat. Bra vänt säger jag.

Sen la vi oss i tältet och såg på våra knän i några timmar. Fredrik smusslade ut några icke rykande exemplar av Illustrerad Vetenskap som vi förlustade oss i. Jag påmindes om mina gamla arkeologdrömmar. Redan som liten var jag en dystopiker som tänkte att "Visst är det fantastiskt med nya fynd, men för varje ny upptäckt kvarstår det en upptäckt mindre till mig att finna."

En fjällämmel, kanske den här, kanske inte, tog sig in i vårat tält under natten. Där i mellanrummet mellan inner- och yttertält sprang den omkring och skrek och krafsade mot våra huvuden i 8 timmar och när vi öppnade upp till förtältet på morgonen satt den vid Fredriks kängor och började skälla på oss. Som grupp råkade fjällämlarna sedemera ut för instant charma senare under dagen. Utan min vetskap råkade jag trampa ihjäl en lämmel. Fredrik blev förfärad men någonstans också lite stolt, som om jag gjorde det för hans skull.

Efter blodutgjutningen började vi traska tillbaka. Solen bjöd till och vi unnade oss att åka skidlift ner. Kalla mig lat, men det var sjukt värt.