Så här två dagar efter fettisdagen känner jag mig redo att visa en riktigt gammal semmelrelaterad goding från förr. Jag har valt att kalla den här bilden för "Girigheten". Det mina ögon åstadkommer under denna korta hundradels sekund tycker jag är talande för hela vårt samhälle; hur man med en färsk semla i munnen girigt kastar lystna blickar efter nästa förförelse, som om man i samma ögonblick som man föräras sina önskningar, förvandlar dessa till intet och börjar leta efter nästa tillfredsställelse. Åh Physalis, guldet blev till sand.
Bjöds så generöst på 2 semlor igår. De var hembakta, så bullarna var alldeles, alldeles nygräddade. Alltså. Här skulle man ju kunna plita ner nåt fint, om tacksamhet och att vara tillfreds. Men. ICKE. Idag (som är en semmelfri dag) är det som att semmel-äta-tills-mental-extas, inte ens har inträffat.
SvaraRaderaMvh
Girig.
Så flyktig den är, tacksamheten. Som en hal tvål i händerna.
SvaraRaderaExtrem LIKE på detta face!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Förlåt, glömde säga det förra gången jag såg det. Bättre sent än aldrig.
SvaraRadera