Har tänkt mycket på boxningen som jag gått på ett antal gånger nu. Får hjärtat bestämma så säger det JA JA JA. Det är kul. Det passar mig! Men inför varje träning känner jag ett motstånd. Motstånd kan vara bra. Det kan säga något om hela ens person, om ens rädslor och begränsningar. Något som man behöver utmana, ta itu med. Eller så står motståndet för en intellektuell varning som från varje litet muskelfäste försöker frammana en röst som säger: SLUTA! VAD GÖR DU MOT DIN KROPP!? De stumma slagen mot säcken - jag känner hur rörelsen går ut i lederna. Hur en felaktig vridning möblerar om höften. Blir tokig på att inte förstå vad motståndet betyder! Att jag inte känner min kropp och mig själv tillräckligt bra vid det här laget.
Jag har dansat i ett och ett halvt år nu men är fortfarande rädd varje gång jag ska anmäla mig till en ny kurs, eller ens bjuda upp. Då blir jag stel och sämst och känner mig helt värdelös. Det enda som funkar är att komma tidigt till dansgolvet och vara en av de första på plats så att jag hinner före skräcken. Mvh logdansen
SvaraRaderaHej Anna! Andreas Lindholm här. Vilken fantastiskt fin bloggliknande ordkaskad du bjuder på. Hoppas allt är bra!
SvaraRaderaJohannes: Ja det kan vara en del av problemet, och en sätt att lösa det på är att bara göra det. Svårt att veta.
SvaraRaderaAndreas: Trevligt att du hittat hit! Tack, det är bra. Önskar dig dito.