Nu har poletten trillat ner. Och jag kan äntligen få känna mig arg, utan skuldkänslor.
Ni ser det inte men jag har ett stort öppet sår, uppsprättat tvärs över hela buken. Det är inte ord som har rivit upp det. Det är tystnad. Och det kan bara läkas med ord.
Nu väljer jag livet.
Om du hittar mig i djungeln av kartonger är du välkommen precis när du vill! Min mobil är dock fortfarande kaputt sen seglatsen förra lördagen.
SvaraRadera