
Det är kväll och jag har legat i sängen precis hela dagen, bortsett från ett och annat toalettbesök och en nödvändig inhandling av glödlampor, diskborste samt kakor.
Imorgon hoppas jag åter vara arbetsduglig, för även om jobbet mer eller mindre tråkar ihjäl mig stundtals, så får det mig i alla fall att stå och gå istället för att ligga, prata istället för att vara tyst, bli trött i slutet av dagen istället för at vara trött hela dagen, och andra såna där småsaker man inte uppskattar i vanliga fall.
Jag har börjat förlika mig med tanken att mitt liv alltid kommer att vara himmel och helvete på samma gång, men ibland undrar jag varför det aldrig får vara heeeelt bra. Kanske fick jag en förbannelse kastad över mig av någon gammal egyptisk faraon som förutspådde min födsel till den här världen. Visst, nog kan jag vara martyr, men då vill jag gärna veta till vilken nytta. Räddar jag mänskligheten om jag låter alla olyckor drabba mig? Räddar jag min egen familj? Sure, kör på bara. Men om jag bara drabbas för drabbandets skull och inget gott kommer utav det, då vill jag inte vara med längre. Då känner jag att det är dags att leta upp herr faraon och ta ett snack.
Andra saker jag tänker fråga herr faraon:
1. Om jag kan få en av hans smäckra katter
2. Favoritmat
3. Om det fanns skräckhistorier om mumier som började leva igen eller om det bara är postmodernt västerländskt crap.
Annars är det som sagt himmel. Och den himmeln är klarblå, med brödliknande cumulusmoln här och där som kan ge skugga och svalka när hettan blir för stark. Och jag önskar att jag fick vara en tornseglare. Hamnar den på marken kan den inte ta sig upp i luften för att vingarnas lyftkraft är för liten. Jag har nog också ganska svag lyftkraft, men när jag väl är uppe så försöker jag i alla fall alltid att hålla mig kvar där.