Powered By Blogger

måndag, februari 13, 2012

Analfabet

Gjorde mig av med facebook för 2 år sedan. Skaffade twitter för ett år sedan. Men nu gör jag slut med sociala medier igen. Läste en understreckare av Magnus Bremmer i Svenska Dagbladet om hur internet ändrar våra läsvanor och hur det påverkar vår koncentrationsförmåga och uppmärksamhet, och jag kände igen mig alldeles för väl. Distraktionsnivån. Att hålla i en röd tråd. Minnet. Rastlösheten. Jag är egentligen ingen rastlös person. Kan verkligen ligga och slöa utan att det börjar krypa i benen på mig. MEN de senaste åren har det krupit någon annanstans; i min hjärna, i mina ögon, i mina händer. Jag måste ha något framför mig, om det så är en bok, en telefon, en dator, tv:n eller ett handarbete. Och det är en rastlöshet som inte känns bra. Blir disträ och icke närvarande.
Åkte buss i morse och tänkte på hur mycket min hjärna processerar hela tiden på grund av att jag kan läsa. Det är helt ofrånkomligt när man väl lärt sig det. Det går inte att titta på något och försöka att inte läsa det. Lika svårt som det är att låtsas som att man inte kan gå om man kan gå. Man läser för att man kan. Busskurernas reklam, butikernas erbjudanden i versaler , företagsloggorna, tacky slogans, husnummer, gatuskyltar. Och hemma: texten på mjölkförpackningen, reklam, rubriker, tweets. Och det gör mig så trött. Längtade mig bort till arabiska, sanskrit, kinesiska; något som inte betyder något för en,  som man inte ser något mönster i, som är tomma godtyckliga symboler. Att ge sin hjärna semester.

7 kommentarer:

  1. Viktigt och fint inlägg. Thanx, Physalis.

    SvaraRadera
  2. Anonym10:59 em

    Jag håller med Lovisienstadt. Jag känner igen mig alltför väl. Tyvärr är jag för fattig i anden eller svag i anden eller vad det nu heter, för att göra slut med fejan.

    SvaraRadera
  3. Jag återupptäcker ibland telefonen. Värt.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Lovi: Tack älsk.
    Olov: Kommer tid kommer råd.
    Signe: Ja, kan inte alla bara skaffa hemtelefon igen!?

    SvaraRadera
  6. Johannes12:53 em

    Ja semester. Kan kännas extra avlägset på en smockfull tunnelbana, med reklambudskap överallt, gratistidningar överallt, och överallt människor med pekmobil som tweetar, kollar fejan, lyssnar på spottan. Men det är där jag läser på nyck, varje dag. Det blir en halvtimme på vägen till ena arbetsplatsen och en timme på vägen till den andra. Och det har blivit det bästa argumentet för mig att behålla min gamla knappmobil, som bara kan ringa och skicka sms. Men detta är alltså en medveten strategi för att hålla distraktionerna borta, född ur behovet av att få slippa bearbeta information hela tiden. Återupptäckten av läsandets glädje blev en välkommen bonus.

    SvaraRadera
  7. Johannes: Du är klok du. Jag har börjat läsa på bussen nu. Små, lagom långa böcker. Just nu Löwensköldska ringen. Det är sannerligen en fröjd att läsa när man väljer det.

    SvaraRadera