Powered By Blogger

tisdag, februari 14, 2012

Vändagen

Ca kl. 17.00. En ringlande kö på ett tjugotal män/gubbar/killar runt Blomkiosken mitt emot oss. Det är så löjligt uppenbart.
I Finland heter den här bjärta gelehjärtskladdiga dagen det betydligt mer sympatiska - Vändagen. Detta kom till min vetskap genom en klasskompis från Jakobstad som i morse berättade att hon igår fått två kort med hälsningar från vänner i Finland. Jag gillar det konceptet. Så mycket mer inkluderande för alla de som inte har en speciell vän. Kan vi inte bara ta efter våra fina grannar i öst och göra den här dagen till något finare? Mindre sockrigt, smetigt? Jag går gärna i bräschen härvidlag.


Kära vänner; frekventa, sporadiska, ni som jag träffar några gånger per år och mer sällan, ni som trots geografiska avstånd och eoner oss emellan förblir desamma i mitt hjärta - ni betyder så mycket för mig. Mer än ni kan ana. Ni berikar mitt liv till 2000% och utan er vore jag ingenting. Jag har ingenting att ge er förutom önskan om att ni snart får vara med om en sådan där magisk dag som det var i söndags här i Umeå; -1 grad, en sol som silas genom knubbiga granar, fågelsång, ljudet av skidor eller Vinterstudion, vad man nu föredrar. Och en pion från förra sommaren.

Kyss,

Fattighjonet

6 kommentarer:

  1. Kyssar och kärlek bästa du!

    SvaraRadera
  2. T . J . Ä . R . L . E . K

    SvaraRadera
  3. Du fick mig just att sluta kriga mot finlandismen "vändagen". Skönt!

    SvaraRadera
  4. Anna: kanske är det lika smetigt som här? I teorin lät det i alla fall mer sympatiskt.

    SvaraRadera
  5. Det är nog inte så smetigt, tror jag.
    Åh, nästa år ska jag riktigt gotta mig åt att inte bli irriterad över att alla säger "vändagen"!

    SvaraRadera