Torra tårar

Har ni någon gång vaknat upp av att ni gråtit i sömnen? Det hände mig i morse. Och det är märkliga tårar. De är inte äkta, och inte heller tillgjorda. Man skulle kunna säga att de känns torra. Torra och kalla. Jag kan knappt komma ihåg varför jag var så ledsen i drömmen, men jag tror att det hade att göra med en känsla av utanförskap. Jag blev räddad ur en rymdfarkost, fast först en vecka efter att den kraschat. Anledningen till att mina "vänner" hade väntat med att komma till min undsättning var att de var rädda för den man som också befunnit sig i farkosten. Mannen var, mycket riktigt, obehaglig, och jag hade blivit lämnad där med honom, utan möjlighet att ta mig ut. Mannen var dock svårt skadad och dog efter någon dag och jag blev istället lämnad med ett ruttnande lik tills mina "vänner" försäkrat sig om mannens död, tillika deras egen säkerhet, och de beslöt sig för att rädda mig.

Känslan från drömmen satt kvar i kroppen under hela dagen, och jag var tvungen att bita mig i läppen ett flertal gånger på jobbet för att förhindra varma, fuktiga tårar.