lördag, juli 30, 2011

Sanningen gör ont.

Fick en smärre kris igår. Två personer var brutalt ärliga mot mig angående två olika saker och det var mer än vad jag klarade av. Fattar inte vad det är för någon sörja jag går och bär på, det enda jag vet är att den är svart, gammal och svår att göra sig av med. Eller förresten, jag vet inte om den är särskilt gammal. Den är mer lik en surdeg. En surdeg som har någon slags skitgammal grundsurdeg i botten men som fyllts på med ny skit som jäst till en ny surdeg och så vidare och så vidare.
Började tänka på något så sorgligt att jag slutat drömma om saker. Inte för att jag inte tror att det finns saker jag skulle vilja uppleva utan för att jag inte vill kasta pärlor för svin. När jag ändå inte förmår uppskatta bra och fina saker så tänker jag att det vore så bortkastat om de ödslades på mig. Hyfsat dumt sätt att tänka, men det går inte att bli av med, det är en del av surdegen. Det enda jag möjligtvis drömmer om, eller i alla fall hyser ett vagt litet hopp till, är att jag någon gång kanske vågar mig på att baka bröd av den där degen, och att jag kanske vägrar spara den sista slatten, vägrar ställa in den i kylskåpet igen där den kan fortsätta att jäsa i det fördolda.

Vänligen,
En livegen bagare

4 kommentarer:

  1. Vilket härligt, ärligt surdegsinlägg ändå!
    Har en ARG/LEDSEN dag idag. Och då blir det ju som oftast så att man bara ställer in den där lilla begynnande klumpen av surdeg i kylen.

    SvaraRadera
  2. Älskade bagare. Ikväll ska jag krama på dej.

    SvaraRadera
  3. Johannes9:51 em

    Inte för att vara invaliderande, men jag tänker ju att du ska vara som Jessica som föll ner i en brunn när hon var liten men nu har växt upp och inte är fast i brunnen längre:
    http://www.youtube.com/watch?v=WKt0Gxe67_s

    ps. min "word verification" för att få skriva den här kommentaren var ordet "horister". Ho'-lard! ds.

    SvaraRadera
  4. CK: Nästa gång, ta ut den, baka ett bröd och bjud dina demoner på den! Och skratta MOAHAHAHA.

    Martina: Det var skönt att bli knådad av dig.

    Horisten: Referensen kom så sjukt långt in på klippet att jag hann bli osäker på mig själv, att jag inte fattade. Typisk surdegsosäkerhet!

    SvaraRadera