VÄSTERBOTTEN

Detta landskap som bitchslappar en halva året med evigt mörker, snö och kyla är också det landskap som är så vackert att man inte vet var man ska titta, rädd för att missa något ännu vackrare om man bara vrider huvudet runt några grader. Ett landskap som skänker tröst när hjärtat svärtats och tankar sotats mörka. Ett landskap som ger kraft när man tappat den någon annanstans. Ett landskap som mjukar upp hårda knutor som skaver inom en. Ett landskap man bara vill drunkna i och bli ett med. En väg, ett träd, en åker, ett vetestrå.