Gud, jag tror jag dör! Idag fick jag besök av Harkranken jag skrev om igår! Anledningen till att jag ritade den i Paint Shop var att jag inte hade någon bild på den, men nu har jag kunnat ha en 6 timmar lång fotosession med henne (ja, det är en hona, det ser man på den spetsiga bakdelen). Helt otroligt tålmodigt har hon stått (suttit, hängt, klamrats sig fast) lodrätt på väggen utan att röra sig. En fotografs våta dröm är den, harkranken. Jag undrar om hon vet att jag skrev om henne igår, att det var därför hon kom hit. Hon börjar kännas mänsklig. Jag vågar inte röra henne, då kommer hon bara fladdra runt så där panikartat. Nu får hon sitta där tills hon dör. Jag antar att det är hennes sista vilja, i hennes flyktiga insektsliv. Lugn och ro, och att få dö utan bortslitna ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar