Den här veckan har varit fylld med så mycket punk att jag nästan blir anfådd. Jag vill ju egentligen bara lyssna på fåglar eller sitta på min stjärt och lösa korsord. Nu har jag sedan i måndags varit på fyra punkspelningar under fem dagar och faktum är att jag har haft kul alla dagarna. När hände det senast liksom? Jag vill härmed bekänna att ja, även fastän jag älskar arvo pärt och gillian welsch så måste jag höja min konjakskupa i en stor skål till Umeås punkscen. Efter en otroligt peppande spelning på Båten så styr folk först upp en spelning på Farmen med inte mindre än 7 band, och dagen efter ännu en spelning på scharinska.
Igår blev jag dock tvungen att bryta mönstret något och istället åka till Burträsk för att se norrländsk, politisk folkmusik i form av Eskefeurat. Det hade inte varit värt 200 kronor, som inträdet var, men för 59,50, vilket maten kostade mig, var det helt klart värt. Ronny Eriksson pratade och sjöng om att man måste ut och se sig om i världen för att kunna uppskatta det man har. Jus därför, eller av ingen anledning alls, kände jag att bilden på glassen som anna åt, knöt ihop säcken. "Magnum - Let your tongue travel to africa".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar