Modet

Idag var jag modig. Man är modig när man gör något som väcker obehag hos en och som man in i det längsta undviker. Det kan vara att åka upp på höga höjder, att titta på en spindel eller att hålla i en hackspett. I mitt fall är det obehagligaste jag vet att göra människor besvikna på mig, oavsett om jag är nödd och tvungen för att själv överleva. Har man undvikit konfliktsituationer är man inte heller tränad i att hantera dem så jag är av förklarliga skäl heller inte bra på det tekniska i det hela, hur man uttrycker sig för att göra minst skada, hur man antingen lindar in det fint i crépepapper eller hur man säger det rakt och tydligt utan att skämmas för sig. Jag lyckades med ingetdera, inlindningen var bara att slopa, tydligheten var suddig och jag började skämmas för att jag kände mig nertryckt i skoskaften, men jag vågade ändå stå pall och göra det. Och jag antar att man inte kan vara omtyckt av alla, men då får det väl vara så, för jag var av nöd tvungen och den respekten för mig själv och mina gränser måste jag tillåta mig att ta på allvar.