Öppet brev till den som känner sig träffad

Idag köpte jag ett par skor från en av landets största lågprisskohandlare. Skämdes lite, man vet ju aldrig under vilka förhållanden dessa skor tillverkats, sedan tänkte jag att det nog inte skulle vara så stor skillnad mellan ett par skor som kostar 1300 och de jag köpte. Min egen skam övergick så småningom då jag började skämmas ännu mer å säljarens vägnar när denne förvånat frågade om jag inte skulle ha fler än ett par. Man fick ju tre par för priset av två! Är det ett normalt beteende att köpa tre par skor åt gången till sig själv?  Blir rent ut sagt förbannad. Har småputtrat hela veckan när jag tänkt på kulturhuvudstadsåret och att de största ambitionerna till projektet enbart handlar om handel och kommers. IKEA, köpcentran, nya gallerior som ska rymma 50-nånting nya butiker. Vill ge en käftsmäll till Umeå Kommun som prioriterar så fantastiskt fel hela tiden. Jag kan inte bry mig mindre om shopping. Vad jag däremot bryr mig om är att Umeborna får tillgång till naturnära områden, att ungdomar får fritidsgårdar att fördriva vardagskvällar i och att medborgarna har tillgång till kultur. Men istället: Hej då Thornbergska huset, hej då Nydalastugor, hej då lugn och ro i Baggböle, hej då allt som är värt något här i livet och hej allt som inte betyder någonting när allt kommer omkring: mammon.