Framkallade igår hundratals bilder på familjen som jag ska ge till mor och far. Blev så ledsen i helgen då pappa berättade att någon osnuten elev hade tagit sin in på lärarnas kontor och snott pappas kamera. Eftersom varken far eller mor är särskilt tekniska har de inte fört över bilder från kameran till datorn på över ett år. Och där fanns bilder på semestrar de gjort tillsammans, från Island och San Remo, och där fanns bilder på deras tre guldklimpar till barnbarn som de älskar så mycket. Och personen som tog kameran hade inte vett nog att ens lämna kvar minneskortet. Hur kan man vara så störd? Kameran skiter pappa i, det är bara en sak, saker försvinner, men alla minnen! Jag som själv har svårt att ens minnas vad jag gjorde förra veckan är beroende av bilder för att hjälpa minnet på traven. Bara tanken på att bli av med alla ens bilder får blodet att frysa i mig. Hoppas hoppas hoppas hoppas att tjuven drabbas av dåligt samvete och återlämnar kamera eller bilder på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar