Jag var nog ganska sur på jobbet idag, och det märktes nog. Smällde extra hårt i locken och suckade högljutt så att de andra skulle höra. Fast det gjorde de inte. Förlåt alla kunder. Det är bara jag som, bakom min lugna yta, har ett sånt otroligt medelhavstemperament. Det är risigt att gå omkring och vara sur. Man blir en dålig männisa av det. Ful blir man nog också. Jag kommer ofta på mig själv att jag tänker typ "men gå på rätt sida vägen, idiotkäring!" när jag susar med min cykel längs Umeås gator. Som om de ville jävlas med mig? Usch, vad hemsk jag är.
Jag har ett dilemma. Jag har ett simort och vill börja simma. Min rygg skulle nog må jättebra av att simma. MEN, jag vill inte simma i min kropp förrän den är mer deffad. Men hur ska den bli mer deffad om jag inte börjar träna? Nä, just det. Moment 22. Nu fick jag medelhavstemperament igen. Det syns inte på internet, men det känns i varenda sena och muskel i kroppen.
Deffnivån på din kropp kommer bara att noteras vid ner- respektive uppgång ur bassängen.
SvaraRaderaSe till att det momentet blir extremt kort bara.
Och vill du använda din medelhavsbegåvning till att bekämpa livets toppar och dalar, gör då som alla medelhavsare gör in times of doubt:
-Dra upp axlarna
-Höj ögonbrynen och vinkla huvudet lite åt sidan
-Slå ut med händerna
-Säg "Pffffffff" mellan läpparna
Funkar på det mesta. (Förutom alla idioter som blockerar ens tänkta cykelrutt.)