Efter 3 timmars sömn så klev vi yrvakna upp i gryningen, osäkra på hur helgens oväder i Götaland skulle påverka vår hemfärd. Blåsten hade dock inte nått upp till några rekordnivåer så allt verkade köras enligt schemat. Vi åkte dyrtaxi till Landvetter och höjde våra blickar mot AVGÅNGAR-skylten för att finna vår flight som skulle lyfta 09.10. Men ingen sådan avgång verkade finnas. Jag drar upp ett dokument jag skrivit ut samma morgon för att få mitt bokningsnummer, jämför biljettinformationen mot de övrigas biljetter och upptäcker att vi har olika tider utskrivna på våra biljetter! Sterlingbajsidioterna har tidigarelagt flyget utan att dessa ändringar har kommit till någons kännedom. Det är 5 minuter till avgång till planet (som nu inte avgår 09.10, utan 08.30) och vi springer till närmsta Sterlinglucka, uppvisar den fatala missen som de gjort, ber de hålla flyget, ber om hjälp, tittar med skräckslagna, vädjande, norrländska ögon på tjejen som nu har våra liv i sina händer. Hon påstår att hon inte kan göra något och ger oss ett nummer till Idiot-Sterling om vi vill reda ut var det gått snett och hur detta skall kunna lösas eller kompenseras. Modfällda sätter vi oss ner på golvet, ringer hundraelva samtal till ensamma mammor i Umeå, gravida flickvänner, skivbolag, bokningsbolag (Jag är dock inte med i "vi". Det finns ingen som skulle sakna mig). Deras otroligt proffsiga skivbolag ringer efter en halvtimme och säger att de bokat om biljetter till oss samtliga. Fantastiskt fint med så kort varsel. Det tråkiga var bara att jag inte var medräknad i "samtliga". Grabbarna får de 4 sista biljetterna som finns. Jag får en stand-by. Kommer jag inte med den så får jag vänta på Landvetter i 4 timmar till nästa flyg.
Men jag kom med och glädjen var stor.
Det finns mycket att berätta om helgen. Den här rafflande flygplatsberättelsen är bara en av de otaliga händelser där utanförskapets klor borrat sina klor i mig. Att sägas vara medräknad men ändå inte vara det - det är känslan som präglat p3 guldhelgen, och som snabbt gav mig det namn som på ett annat sätt fick mig att tillhöra gemenskapen med Viktiga, Speciella och Oumbärliga.
Mitt namn? Nya eller möjligtvis Den Nya. Mer om det kommer sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar