Idag har jag nya ögon och med dem såg jag det här.

Igår var jag frustrerad och arg. Jag orkar inte stå för det idag, så jag raderade det. Får man göra så? Idag har varit en bättre dag. Trots att jag knappt sov inatt och jobbet var mördande tråkigt så kändes det okej att vara jag. Någonstans, mitt i all min bitterhet så är jag en av få förunnade att finna de enklaste njutningarna och nöjena i livet. Kanske har det att göra med min isolerade uppväxt i en by med mer hundar än mänskliga invånare. Jag kunde sitta i timmar och iaktta myrornas kamp när jag hällde sand över dem och hur de halvminuten senare kravlade sig upp till ytan. Halvminutrarna blev minuter, blev kvartar, blev halvtimmar, blev timmar. Sandhögarna blev större och större. Myrorna gav aldrig upp.
Detta har jag njutit av idag:

1. Att köpa nya stabilopennor i fina färger och sedan skriva med dem. I mötet mellan en aldrig tidigare använd tuschpennespets och ett papper uppstår den magi som är en av de bästa känslorna jag vet.

2. Att titta på killen som gjorde min lunch -rullfalafel från Rådhusgrillen. Han tillagade den med en sådan yrkesstolthet att jag blev mållös (alltså mål som i "mål i mun". Ett mål mat i munnen fick jag så klart). Sättet på vilket han rev ut en perfekt bit folie, hur han sedan skickligt vek det lilla papperet vars funktion är att förhindra såsläckage, och hur han sedan, med en svepande rörelse, fick all sås jämnt fördelad över hela pizzan istället för en klump i mitten. Bara DET var värt 45 kronor! Sedan var den god också men det är en helt annan slags njutning.

3. Att gå förbi en av mina favoritgator i Umeå - DÖBELNGATAN! Vad är det som är så speciellt med den då? Jo, här finns:

A.) Slumpen - Världens dyraste och fulaste second handbutik där den ena expediten lurar en med smicker och falska komplimanger, medan hon sänt ut expedit nummer 2 att kolla med hökögon på en så att man inte stjäl. Otrevlig och rolig butik på samma gång, men man går i alla fall sällan oberörd därifrån.

B) Koskelas Ögonklinik - butiken/kliniken som ser ut som väntrummet in till konungen eller någon annan överhet. Guldspeglar, stora bronsstatyer föreställande nakna kvinnor och dyra handknutna mattor inropade till överpriser på Bukowskis (OBS. Det sista är bara ett löst antagande) får mig att känna mig som det fattighjon jag är och trots att det bara är ett skyltfönstret som skiljer oss åt, så känns Koskela och Jag som 2 olika världar vilka aldrig kan mötas.

C) Lägenheten som ligger i markplan, i vilken man kan kika in och se - vad då? - jo ett bronslejon i fullfomat stryka längs en vägg, iakttagandes dyr konst på väggarna och souvernirer från världens alla hörn. Jag tänker att de som bor där måste äta sju sorters apa varje dag. SJU SORTERS APA!