Mitt självförtroende är ibland som en sån där kebabklump. Det är bara att skrapa av bit för bit och när det är slut så är det slut. Allt som är kvar är en kall tunn stålpinne. Ett skelett till självförtroende. Och ett skelett utan kött det är inte mycket att hänga i julgranen.
Nu skriver jag om det här nästa stycket så att ni ska förstå att det här var kul! Eftersom jag var Den Nya under helgens gala så var det som att allt omkring mig anpassades efter mitt namn. Jag var den där som ingen visste vem det var och därför förstärktes mitt namn ytterligare av dessa händelser:
1. Blev inbokad på ett hotellrum med någon jag inte kände.
2. Den jag skulle dela dubbelrummet med skulle dela med sin flickvän så jag fick ett dubbelrum själv.
3. Jag blev kallad "Den Nya" av en servitris.
4. Jag blev inlåst på hotellrummet. Portiern kom och släppte ut mig men kollade inte dörren, så jag fick känna mig som en blåst brud som inte visste hur man öppnar en dörr.
5. Jag blev inlåst på hotellrummet igen. Denna gång togs ärendet på allvar.
6. Sminköserna hade fått uppgift om att jag var en kille
7. När vi skulle gå och sätta oss efter uppträdandet kom en kvinna och sa "Då kan BANDET följa med mig. Du sitter inte med dem utan har ett annat stolsnummer". BANDET sa att jag tillhörde BANDET och då fick jag följa med dem men stå vid en vägg tills det blev en plats ledig.
8. De ombokade flygbiljetterna till hemresan sades vara bokade till samtliga personer i BANDET fast de hade förstås glömt bort min existens och jag fick istället sväva i ovisshet med en stand-bybiljett.
Men alltså: friday fun. Jag propsade själv på att få byta namn från Den Nya till Underlägsen. Jag tror det gick igenom.
PS. BANDET är snällast i världen! DS.
Jag kan förstå det utanförskap du beskriver i de åtta punkterna och att du känner som du känner. Däremot får du ha i åtanke att situationerna var allt som oftast utanför din kontroll - och när kontroll saknas brukar jag uppleva tillvaron som du beskriver. Och då går det så där.
SvaraRaderaFast om jag får vara lite Dr. Phil här så tror jag att man/du/jag/vi alltid bidrar till minst 50% med sin egen olycka i allt som känns fel. Omständigheterna kan man inte styra, däremot sina tankar. Och allt som oftast styr man dem fel, och därmed uppfattar man allt runtikring sig som något ont, att världen vill en något ont, att man inte passar in, att du tänker och känner att just DU förtjänar allt dåligt och att saker och ting ska accepteras av dig som de är. Klart att det är jobbigt att känna sig utanför - du och jag har pratat om detta förut. Och i de specifika situationer som du beskriver så händer det som händer pga. att du befinner dig i nya sammanhang än de invanda och familjära, oavsett om människorna runt dig är goda och dina vänner.
Men likväl kan du välja att se det positiva i helgen som du varit med om, att du fått framföra 2007 års bästa låt på ett föredömligt sätt, med en av Sveriges bästa artister. Och det äventyr som du fått uppleva är få förunnat. Stå på scenen med Säkert! gör inte vem som helst.
Och du har fått göra det och du är inte utanför, för du kan välja att vara innanför både då och nu och sen. Styr dina tankar, påverka din omgivning till något positivt och spotta i utanförskapets ansikte. Du har makten att göra det.
Tack för ordet. Sköt om dig. Vi hörs.
/ J
PS. När jag åt kött så var ju kebab det godaste köttet. DS.
Punkt sju fick mig att skratta högt. Visst visade du ditt missnöje med lite böjnacke?
SvaraRaderaJag är inte musikalisk nog att bedömma din sånginsats men du var very the vacker i alla fall.
Johannes: Du har missuppfattat allt med utanförskapsgrejen. Det var ju humor. Det var kul. Det gav upphov till många skratt. Jag är stolt över att vara Den Nya! Det var en fantastisk helg!
SvaraRaderafran: snarare lite sänkt huvud och flaskhalsaxlar
Haha! Jag uppfattade inget roligt med nåt av det du skrev. Det säger kanske mer om mig.
SvaraRaderaHmm, förstår inte riktigt skillnaden. Du får visa någongång. Ta kort!
SvaraRaderaMan blir förresten mäkta irriterad på sig själv när man upptäcker att man råkat stava bedöma fel. Pardon moi.
Johannes: Det första, det med kebaben, det var ju inte kul, men det hade med självförtroendet att göra.
SvaraRaderaDe åtta punkterna var bara friday fun!
Fran: Aha, jag föreställde mig en böjnacke riktad bakåt, bakåt som i himla med ögonen och sucka samtidigt. Men böjnacke kan såklart vara framåt med flaskhalsar också. Det inser jag nu! Vi menar samma lika!
ps. Bemöda dig inte om det där med bedöma. ds.
Gud, Anna. Jag är ändå mästare av ironi, och jag förstod heller inte att de åtta punkterna var friday fun! Du hade inte din vanliga ton när du skrev dem, tror jag, så jag blev helt chockad och satt och oroade mig tills jag läste vad du egentligen menade...
SvaraRaderaFörlåt för allt. Jag skulle väl aldrig skriva nåt elakt om BANDET. De var snelast i verlden mot mig, tog hand om mig som ett nyfött barn. Nu drar jag mig ifrån blogvärlden tills jag förstår hur man uttrycker sig. Kanske är tillbaka i övermorgon eller nåt.
SvaraRaderaMen herregud, be inte om ursäkt! Det var inte långa sekunder av oro, jag förstod ju allt och skrattade när jag väl förstått alltihopa. Det tror jag nog alla gjorde. FUN WITH DEN NYA! Jag är avundsjuk på att ni fick hänga!
SvaraRadera