Det är alldeles för sent och jag borde sova men jag kan inte. Gjorde situps och sen speglade jag mig. Jag gillade inte vad jag såg. Jag hatade vad jag såg. Och den där kjolen jag ska ha på mig när jag ska vara Lovisienstadt sitter inte alls bra på mig. Lovisienstadt har timglasmidja. Jag har ingen midja alls. Jag får knappt igen den. Och jag blir så satans leds på mig själv och det här eviga mörkret.
Det värsta jag vet är att cykla på ojämnt underlag, för då känner jag hur allt skakar och vibrerar och dallrar. Jag skulle må bäst av att förflyttas på friktionsfritt underlag, helt stilla, kanske hårt inlindad i en snäv korsett.
När ska det vända. Det måste vända.
Jag tänker att det skulle vara obehagligt på ett annat sätt, när ingenting låter och ingenting känns..visst?!
SvaraRaderaDet kommer vända.