Jag är ett litet djur. Vilket djur är oklart. Vi kan kalla det för FRUNK. Det/jag ser ut som en tamagochi till formen, samtidigt som det/jag har tentakler. I övrigt är det/jag mänsklig. Jag är ute och går i skogen. Det är en riktig John Bauersk skog med mossiga stenar och höga tallar och mörka, bottenlösa tjärnar. Någonstans där blir jag bortrövad eler nerklubbad och det nästa jag minns är att en skäggig man, möjligtvis ett troll, tvingar mig att klättra uppför en stor, gammal tall. Jag känner en dragningskraft från skogen eller trädet eller någonting, och fastän jag är rädd över kidnappningssituationen så kan jag inte låta bli att känna mig upprymd över den starka dragningskraften. Två gånger säger jag: "Det är fantastiskt! Det är som att detta träd är magnetiskt. Jag sugs mot det!" och jag tänker på vad jag läst i fysik A om att alla kroppar har en dragningskraft till varandra. Mannen/trollet tittar besvärat på mig när jag utropar mina lillgamla uttryck. (Här måste jag flika in med en miljöbeskrivning av tallen. Den är sjukt hög och toppen ser väl inte direkt ut som en vanlig tall. Stammen är tjock och kraftig och toppen är platt så att man utan problem kan sitta 4 personer på den.) När vi når toppen börjar mannen/trollet binda fast mig i en mordanordning. Jag hänger nu hjälplöst i ett rep som leder till en stor vit häst. Hästen är vidare förankrad i trädtoppen. Mannen/trollet har brutit av trädtoppen på ett ställe så att allt som bär upp mig och hästen är sega tallträfibrer och bark. Han har räknat ut allt minutiöst och säger sedan: "Gör du den minsta ansträgning att försöka svinga dig in mot trädet så kommer barken inte att kunna hålla emot längre". Jag är dödsdömd. Jag hänger så stilla så stilla, tittar på hästen ovanför mig och försöker samla tankarna så som man kanske samlar tankarna just innan man går en säker död till mötes. Utsikten är vacker.
Någonstans där hände något. Vi störtade aldrig. Istället verkar det som att jag blivit räddad av något annt litet djur, samt av Vargen. Precis den Vargen som finns att läsa om i Bamse. Resten är bara flummigt och har inte samma logik och trovärdighet som första delen av historien. Situationen är fortfarande av sådan art att jag kommer att dö, förr eller senare. Vargen och det andra lilla djuret är egentligen onda. De vill rädda mig, men kan inte av någon anledning, men de gör vad de kan för att minska smärtan för mig genom att knyta tjocka knutar av snören runt hela min kropp som kanske, kanske kan rädda mig om jag faller.
Vad betyder detta? Den återkommande vita hästen i mina drömmar, vad vill den? Hur skapar min hjärna dessa icke-djur? Vem är mannen/trollet?
petrus har sagt till mig att man ska tänka vad man kände för känsla under en dröm. att det är det viktiga, inte vad som egentligen hände. men vad vet jag, kan ju va skitsnack. ingen vet ju faktiskt riktigt vad grejen med drömmar är egentligen...
SvaraRadera