Vi var på praktik i Sthlm, Fran och jag. Och Sofia från klassen, som dessvärre inte fastnade på bild. Vi bodde i en fyra för tre, utan Göran Gillinger, men med fyrkantiga vardagsrumsmöbler i svart skinn. På väggarna hängde canvastavlor med macrobilder föreställandes blommor eller slipade stenar och skira löv. Mycket mindfulness. Möbeln ovanför platsar dock inte in i kategorin "Mindfulness". Mina ögon brändes ut ur sina hålor och hjärnan överhettades av ilska när jag tittade på den. Ek, borstat stål och frostat glas. Kanske mina 3 värsta material. I alla fall ek så som det konsumeras nu, inte i regalskeppet Vasa där det är ett tufft material.

Så här såg olycksarmbågen ut efter ca: 3 dagar. Jag ler ett Mona Lisaiskt leende och bakom det leendet döljer sig ett avgrundsvrål av smärta. Så, då var det mysteriet löst.
Ca: 1 vecka senare. Lila har blivit rött, blått har blivit gult och grönt har blivit brunt. Lägg även märke till sängkarmen i smide och furu. Inredningen i vår lägenhet var värre än om Simon and Thomas fått fria händer och jag vill ge dagens ris till alla inblandade i möbleringen av den, allt från producenter, till leverantörer, mellanhänder, butiker, försäljare och köpare. Dagens ros ger jag till Göran Gillinger. Motivering överflödig.
Det känns bra att svartpepparen inte följde med hem. Jag hoppas att Fredrik kan hantera dess starka makt över både vilja och förstånd.
SvaraRaderaNja, den har tagit över både hans kropp och förstånd. Han får något panikartat i ögonen när den inte står på bordet. För förhållandets bästa ser jag till att alltid ha några extra i beredskap.
SvaraRadera