Igår sprang jag Vårruset. Här är en bild på mig och några klasskompisar, iklädda färgen turkost, "för att lätt kunna hitta åt varandra efteråt". Något som visade sig vara en epic fail då Vårrusets officiella färg var just turkost. Redan innan start fanns möjligheten att fånga ens vinnarfejs på bild. Jag har uppenbarligen inte övat tillräckligt mycket på det. Här ser jag ju mer ut som en segrare eller som om jag hört en rolig historia. Hur som helst så kämpade jag mig igenom hela loppet, vilket var en stor seger för mig själv, då jag innan Maj månad inte har sprungit på ett och ett halvt år pga min höft (en helt annan historia). Hade önskat hitta någon mer representativ bild i VK:s galleri på den lidande blick och de stumma ben som kännetecknade de 2 sista kilometrarna av loppet, men får nöja mig med den här före-bilden.
Man blir ju ändå glad att att kolla på den!
OBS! Har sjukt snabba tjejer i min klass för övrigt! Hockeybruden längst ner till vänster sprang på 23.30 och tjejerna uppe till höger var inte långt efter! W O W.
Alltså, DETTA. *stolt vän*
SvaraRadera