Förra sommaren

Jag har haft uppehåll från bloggen i perioder. Då jag inte känt att jag haft något att skriva om, inte kunnat formulera mig eller känt att allt bara låter fel och patetiskt. Förra året skrev jag nästan ingenting. En kan ju lätt tro att jag inte var med om något då. Och en kan lätt glömma vad man varit med om när man inte dokumenterar det på något sätt. Förra sommaren var en väldigt bra sommar för mig. Jag jobbade 3 ynka veckor och var ledig resten av tiden. Förutom Italienresan så fick jag möjligheten att uppfylla en gammal dröm jag haft - att gå en kurs i möbeltapetsering. Näst efter logoped har möbeltapetserare faktiskt varit mitt No 1 drömyrke, och med ekonomisk hjälp från min otroligt generösa bror och hans fästmö Maria så fick jag förra året chansen att prova på detta fantastiska hantverk. Kursen var förlagd på Capellagården på Öland. Capellagården är något av Carl Malmstens hjärtebarn och där har generationer av hantverkare och konstnärer fostrats under drygt 50 år. Så här beskriver Carl Malmsten sin vision med skolan:

"Min vision var att skapa en skola för hand och ande, en mötesplats för ungdom från hela landet, besjälade av en önskan att inom sitt hantverk förena skönhet och funktion. Detta arbete ledde 1960 till bildandet av Stiftelsen Capellagården, en skola för gestaltande arbete."

Carl Malmsten

Hand och ande. Hand och ande. Hand och ande. Tänker ofta på de orden som ett mantra och blir lugn. Jobbar vi med kroppen så jobbar vi automatiskt med själen. Det tror jag på.

Nu borde jag ha en bild för att inte tappa er koncentration.

Det här är byggnaden jag arbetade i på Capellagården. Omgiven av stockrosor. Man kan inte ha det bättre.

Så här såg möbeln jag arbetade med ut. Fixade den genom en bekants bekants bekant som jag aldrig träffade.

Och så här såg den ut när jag flått dess hud av den.

Försökte göra ritningar för att hjälpa mitt dåliga minne att komma ihåg var alla bitar skulle vara.

Så här blev resultatet. OBS! Det var ej jag som valde tyg. Det var beställaren såklart. Själv skulle jag ha tagit något..vad säger man...ärtigare?

Hade inte haft det så bra som jag hade det om det inte vore för den gulliga assistenten Moa lelle. Hon hade MAD möbelsnickeriskillz och var dessutom sjukt rolig. OCH snygg.

Bonusbild: Moa lelle vid sin snygga lampa och poserande mamma. Också apcool. <3 <3 <3