Tal till nationen!

Vad vore jag utan er kära vänner? Sannerligen, ett ekande brons vore jag. Detta år har varit året då de bästa vänskaperna hittats, och de vänskaper som redan funnits har fördjupats. Och det väger över även den tyngsta vågskål av fekalier.
Nu ska jag förbereda nyårssupén. Kanske blir det avocadohalva med skagenröra á la 80-tal?
Bästa avocadoberättelsen på tal om avocado förresten:
En bekants fader som bor i Västerbottens inland sade en gång:

"Nämen nog tyck ja om exotisk mat. Ibland åk ja in till Boliden å köp mej en avocado."

Med detta citat vill jag avsluta blogg 2007, som en önskan att vi här i väst slutar att vältra oss i den lyx och de möjligheter som globaliseringen innebär. Så sjukt blasé allt kommer att bli! Vore det inte underbart att känna att en avocado symboliserar exotism?

Alla låtar går i moll

Nu har jag kommit tillbaka, satt in ny mat i kylen, tagit av mig snowboardtäckisarna och tittat mig omkring. Allt är lämnat orört sedan jag stängde igen dörren för tre dagar sedan. Det är som att tid och rum konserverats. Jag tänker med jämna mellanrum på att rummet, i vilket jag befinner mig under tidpunkten för min död, kommer att säga mycket om mig. Oftast och dessvärre i tragiska aspekter. När jag klev innanför dörren nu så kom den tanken åter; att det kändes som en plats där en hastig död utspelat sig och att allt som jag lämnat åt senare plötsligt blev självutlämnande. Allt som vanligtvis är vardag för mig (som odiskad disk, obäddad säng, ovattnade blommor och ostädat golv) blev självutlämnande. Inget praktfullt mausoleum direkt. Det får väl vara så här ett tag, för jag orkar verkligen inte städa, men sen ska det bli skönt att byta plats på saker, sätta in de förbannade kläderna i garderoben, vädra täcket, slänga pizzakartongen och diska det fimpdoftande decilitermåttet tills allt återigen luktar Grumme Äng.

Se, jag talar i liknelser

Idag fick jag i mig lite chips på kvällen och 4 chokladbitar. Men vad hjälper det när man har en besk eftersmak av allt i munnen? Eva måste ha känt sig lika lurad i Eden när hon smakade av Paradisets sötaste och godaste frukt, för att sedan förpassas till skam och arvssynd i en skitjobbig värld.
Fast ändå, hon satt nog och tänkte på den där härliga frukten ibland också. Och tänkte att den där tuggan var värt en hel del lidande.

Ett arbetslöst djur

Nä nu vet jag vad jag ska klä ut mig till - OLYCKSFÅGELN.
Det är klockrent. Det är ju det jag är - en vandrande olycka i vars skugga allt går i tusen bitar eller värre. Ni borde inte gå bredvid mig för då kommer, med all säkerhet, något hemskt att hända.

Kraftdjuret

En macka imorse och en macka ikväll är vad jag fått i mig. Jag trodde aldrig att det här skulle bli en matblogg, men se så det kan bli.
Dagens bästa var nog inviten till nyårsmiddag hos Oli, och tillhörande maskerad med temat: "Djur som har jobb". Så otroligt fantastiska hjärnor de är! Just nu sitter jag och klurar på vad jag ska klä ut mig till och hur jag ska gå tillväga för att tillskanska mig passande dräkt. Detta är mina tre förslag:

1. Kapybara som är trivselvärd

2. Skata som är silversmed

3. Gris som jobbar i kiosk (en gottegris mao)

Har ni nåt bättre förslag? Vad skulle ni själva vilja klä ut er till? Svara! Nu eller aldrig!

Och hela livet vände

Jag hade rätt. Jag skulle ha missat nåt så jävla stort och enormt och mäktigt.
Jag mår illa och får inte i mig någon mat. Det kanske fortsätter så tills jag en vacker dag går upp i en liten blå rök.

Det årliga julbuset

Bästa julklappen

http://www.youtube.com/watch?v=cIHPdlMexyU

Skämta ba. Jag fick den ej. Men den tål att visas här en gång till.

Frihet

Ju mer jag tänker på det, desto mindre skäms jag och desto mer skrattar jag. Vi måste verkligen ha låtit som två skådespelare som sökte in till scenhögskolan med en dåligt skriven dialog, och inte kom in. Haha, ja det går faktiskt inte att beskriva det bättre än så.

Jag minns kanske fyra gånger jag varit pissarg i hela mitt liv. En gång var i sjuan då en kille gick med ett baseballträ och sköt in det mellan benen på alla tjejer som gick förbi. När han kom till mig så blixtrade det till för ett ögonblick och nästa sekund så fann jag mig själv stå och trycka upp honom mot en ventilationstrumma så högt att han dinglade med benen. Min ilska hade gjort mig dunderhonungsstark. Efter det kände jag mig hög på girlpower och adrenalin.

Det andra minnet är när jag skrivit en uppsats till Drama, Teater och Film-kursen som skulle lämnas in dagen efter, och så kokar datorn ihop och allt förutom 2 sidor försvinner. Först satte jag på tung hip hop, typ cannibal ox, på högsta volym. Sedan gick jag ner i källaren och letade reda på en planka, och så gick jag en promenad längs älven och slog med plankan på alla gatlyktor så de släcktes. Därefter köpte jag ett paket cigg, klättrade upp på ett tak och rökte tills öronen blödde och jag blev leds på att sura. Efter den urladdningen gick jag hem och skrev målmedvetet de 10 bortkokade sidorna.

Det här var fjärde gången. Och även om det kanske blev lite fel så var det precis vad som behövdes. Faktum är att jag äntligen känner mig fri! FRI!

Snyggaste julklappen

Förutom en gång när jag var kanske 12 år och fick en rödrutig kort plisserad kjol med en stor säkerhetsnål på så har jag aldrig fått kläder av mor och far, varken i julklapp eller present. Tack och lov så fick jag inte det av dem i år heller. Men däremot av Segerhåret, och hon vet vad jag gillar! Vem vill inte gå omkring i en sån här turkos, glittrig läckerhet med skyskrapemotiv?

Julafton goes V-style!

Kändisspotting på självaste julafton, säger jag. Vem då?, säger ni. JANNE BOKLÖF säger jag! Jojomensan. Världsmästar-Janne var också i Morö Backekyrkan i morse och gick snabbt därifrån med julciggen hängandes i mungipan. Det var ett av dagens bästa ögonblick.

Julaftonskvällen har jag firat själv med mor och far, vilket har varit väldigt mysigt. Vi har druckit cognac och spelat spelat scrabble och haft en egen julklappsutdelning. Realisten började gråta över min julklapp. Jag älskar att se henne tårögd av glädje!

Den enda traditionen jag höll fast vid var Karl-Bertil Jonssons Julafton. Min favoritscen är alkisen som får Sartres Äcklet på franska utan att kunna franska, men blir ändå så glad så han kysser boken.

Got Jul

Se så fint den står och lyser i mitt hörn, min älskade gran! Vad ni inte ser är den enorma barrhögen på golvet som fråntar mysighetsfaktorn med ungefär 80%.
Nu åker jag till min hemstad och blir där i en massa dagar. Det känns fint i alla fall fyra dar, men jag lider av någon slags tanke att jag kommer att gå miste om något väldigt stort om jag åker. Jag vet inte hur jag ska förklara, men igår kväll när jag stod på trappan just innan jag skulle åka, så drabbades jag av en mäktig känsla av att allt stämde. När jag kommer tillbaka är allt troligtvis för sent.


Men då, när allt är för sent, så har jag i alla fall bocken. En klen tröst visserligen. Nu tar jag farväl för julen, men återkommer med årsbästalistor och Skelleftebilder under mellandagarna.
GOT JUL allesammans!

Häst=bäst!

Imorse vaknade jag liggandes på mage med kläderna på och huvudet åt fel håll. Det var längesedan jag var så utmattad. Jag trodde väl aldrig att det skulle bli något vettigt av den här dagen men man ska inte underskatta livet så mycket. Jag har de finaste vännerna i världen. 3 av de finaste vännerna i världen gav mig även en julklapp var vilket höjer deras finhetsstatus ytterligare. Två ligger oöppnade i resväskan som är färdigpackad. Den ena öppnade jag i ren iver på festen ikväll. VILKEN LYCKA! Ett par örhängen som är så fulländat tjejiga att det inte går att göra dem tjejigare. De är uppochnedvända hästskor med rosa strasstenar och ett hästhuvud som tittar fram ur själva hästskon. Låter de inte fantastiskt fina!? Det är mina drömörhängen och just nu känns det som att jag vill bära dem varje dag tills jag dör. De får mig att känna mig ädel och nobel - som att jag vunnit Gothenburg Horseshow eller något ännu noblare. Tack söta rara vän. Du anar inte min glädje!

PS. Varför tänker man så hemska tankar om dvärgar? Hur mycket förklarande dokumentärer man än ser om dessa de minsta, så kan jag aldrig se en dvärg utan att tänka att jag vill se den göra ett tricks, att dvärg=showbiz. Jag hoppas ingen dvärg läser det här. Eller jo, det hoppas jag, så att de kan spotta på mig för att jag är en så hemsk människa. DS.

Tro inte på allt du ser

Igår när jag tittade mig i spegeln tänkte jag i två sekunder: "Wow, vilka fylliga läppar jag har!", tills jag insåg att det bara såg ut så för att jag hade ajvar relish i mungiporna.

Still Myrorna after all these years

Det här är min bästa bild på mig och det allra bästa med den är att det inte har hänt än. Men jag ser fram emot min ålderdom när jag ser på bilden. Tack Stekarn för frammorphandet av denna drömkvinna som är jag! Jag har aldrig sett bättre ut i förhållande till min ålder!

Det är lustigt vad man kan lura folk med smink. Idag var friskaste dagen sedan i fredags, men jag hade inget smink på mig för att lura personalen att jag var sjuk så att jag skulle slippa stå och ta kunder hela dagen. Och alla gick på det.
De: "Men hur är det med dig egentligen?" och "Du ser inte kry ut idag."
Jag: "Mmmm, nä, de e la sådär..." (fingrarna i kors bakom ryggen)
Det är nog enda gången i hela mitt liv jag har uppskattat och gynnats av min osminkade fulhet och verklighet. Idag - en dag att minnas.

Skelleftebilder

Så brutalt! Så rått! Så himla typiskt Skellefteå! Bilden är från norran.se och föreställer en svan som har frusit fast i isen i älven, mitt i stan. Får man lämna ett djur att dö så där? Jag menar, det är klart att sånt händer, att svanar fryser fast i isar och dör, men har man inget ansvar gentemot djuren när det naturliga urvalet slumpar sig till att bli en sådan offentlig avrättning som denna?

Carl-as

Jag vill härmed offentliggöra min celebration för denna celebra person! Han är sedan tidigare känd som Elefantmannen i min blogg, men jag föredrar att kalla honom Carlos. Första gången jag träffade detta geni till människa var i Malmö. Jag kom från Skellefteå och hade varken social kompetens, världsvana eller något intressant att komma med, så jag försökte skaffa vänner genom att visa min fulaste grimas. Och på den grunden utvecklades vår vänskap. Så storsint kan ingen förutom Carlos, vara!

Pageant Perfect

Dagen skulle egentligen ha avslutats med pepparkaksbak hos M och E men febern ville aldrig riktigt släppa taget om min panna så jag fick bittert stanna hemma. Vad friska människor gör när de är sjuka har jag ingen aning om. Bara en riktigt sjuk människa kan göra detta; spendera timme efter timme med att leta fram filmer på skönhetstävlingar för barn. Det började i fredags, under min första sjukdomsdag och sedan har det eskalerat. Det var sjukt svårt att hitta ett videoklipp med okej musik till men här har ni ett. Och när ni sett det här så rekommenderar jag er alla att leta upp samtliga delar från HBO:s dokumentär Living Dolls - The Making Of A Child Beauty Queen på Youtube och se den sorgliga historien om Swan Brooner och hennes störda sinnesstörda ultrastörda mamma.

Bara 15 dagar kvar

Jag ska inte säga att det har varit ett skitår. Det vore orättvist mot så många och så mycket. Men jag ser ändå fram emot att 2007 snart lämnar över stafettpinnen till 2008. Det kan bara bli bättre.
2008 - nådens år! Då ska jag:

* fortsätta leva efter devisen själv är bäste dräng
* sockeravgiftas
* börja träna
* resa nånstans

Sombreron

Minne nr 5.

Det är oktober eller november. Klockan är efter två på natten. Vi står på en parkering på Ålidhem. Jag har flyttat hit utan att känna någon och så hamnar jag i samma klass som Dig. Vi umgås bara för att vi är lika gamla. Du skriker på mig. Jag förstår inte varför. Du skriker så nära och så högt att hammaren och städet nästan lossnar från sina platser i mina öron. Du börjar gråta. Jag kan inte trösta så jag står bara där och tänker att livet inte alls blir lättare ju äldre man blir.

Tack och lov så försvann du ur mitt liv.

Googlefredag

Taskigt att lida av fobi för långa ord. Benämningen på denna sjukdom är nämligen Sesquippedaliofobi . Är inte det ett ganska långt ord?

Skräcken

Ikväll har jag haft tusen nålar i halsen, avslöjat min roliga roliga hemlighet och blivit uppskrämd på teater. Kvinna i Svart höjde nog adrenalinhalten till rekordnivåer, om nu något sådant skulle kunna mätas. Det bästa med teatern var när den var slut. Missförstå mig rätt. Jag menar bara att eftersom den var så läskig och trovärdig så blir man så lättad när ljuset går upp och man ser att skådespelarna blir sig själva igen. Musklerna i deras ansikten slappnar av på ett annat sätt och man kan cykla hem utan att vara heltmörkrädd. Annat är det när man ser på skräckfilm. Då dröjer sig rädslan kvar mycket längre.

Jag har en kompis vars farsa kallar hans 15-åriga dotters nya pojkvän för "Skräcken". Bästa smeknamnet ever.

Smedjebacken

Minne nr 4:

Jag är i farmors kök. Hör vuxenröster prata. Det låter ungefär "bla bla framfört till ledningen bla bla måste förändra situationen bla bla". Det luktar av färsk kattmat och gammal människomat eller kanske färsk mat för gamla människor. Jag går till pannrummet. Försöker gulla med Missan - världens tråkigaste katt. Hon vill inte. Sindy ligger på tröskeln och vilar. Sindy är golden retriver och gammal. Jag kollar så att ingen ser mig, och så gör jag det jag tänkt göra så många gånger förut; jag sätter mig på hennes rygg, tar tag i båda hennes öron, blundar och tänker att jag är pojken som flyger på den stora konstiga hunden i Den Oändliga Historien.

Missan dog. Sindy dog. Farmor lever.

I do so adore you

Minne nr 3.

Ännu en annan Du, men fortfarande samma Jag; inget särskilt hände egentligen. Jag minns bara att jag var uppe i din lägenhet. Det luktade skit. Du hällde kaustiksoda i avloppet och det steg upp en giftig vit rök ur sifonen. Jag hade nog en tanke om att vi kunde bli riktigt bra kompisar. Jag fick nöja mig med en The Hives T-shirt du vuxit ur och ett samtal per dag under december månad där vi öppnade luckorna i Bamses adventskalender och berättade för varandra vad bilden föreställde.

Jag såg dig i Skellefteå i somras. Du hade fula kläder, kom jag ihåg att jag tänkte.

Bombardillerna

Minne nr 2.

En helt annan Du, men samma Jag; vi brukade prata om bältdjur och dansa i din mammas kök. Det var på den tiden jag hade äppelknyckarkeps på mig. Det skulle jag aldrig ha nu. En gång träffades vi efter att inte ha träffats knappt nån gång. Allt blev bra igen efter 5 minuter. Vi gjorde en helt otroligt seriös och fantastisk skattjakt och förundrades varför ingen ville plocka upp det mystiska kuvertet, med skattjaktsinstuktionerna, som låg på marken och skrek "LÄS MIG!". Vi skulle båda ha gjort det.

Du skulle kanske inte tro på mig om jag sa att jag saknar dig minst en gång i veckan, men det gör jag.

Canneloni Macaroni

Ett minne:

Du och jag, vi brukade alltid koka sjukt mycket pasta när vi skulle äta, så att vi kunde äta en rejäl portion pasta med smör till förrätt. Så var det alltid. Sen tog man huvudrätten som var lika mycket pasta plus korv/soyabullar/soyafärs/whatever. Det var viktigt att äta den där pastan med smöret INNAN den vanliga maten, för det är ju så himla gott, och tänk om man skulle bli mätt på den riktiga maten, då skulle man inte orka äta det godaste. Pasta med smör.

Jag blev varken arg eller ledsen när jag tänkte på det.

Gästabudet i Sävargården

Min kamera är på vift. Jag skulle verkligen vilja visa alla bilder från mitt hem (fast jag menar egentligen bara min julgran), men det får vänta.
Istället kan jag berätta att jag varit på julbord med jobbet. På Sävargården. Jag har alltid varit den som samlar ihop pengar för att köpa en blomma till läraren. Det började redan i årskurs 1 i min lillgamla hjärna. Idag har jag vuxit ur den lillgamla kostymen. Nu är jag bara gammal men samlar fortfarande in pengar till presenter. Våra chefer fick ett Amaronevin var. Expediten på Systemet såg sjukt impad ut när jag kom där med tre lyxpavor.

Det fanns inget vegetariskt julbord så jag fick en omelett med svamp till förrätt och en lasagne till efterrätt. Int så juligt. Sen var det efterrättsbuffé. Den kunde jag äta allt ifrån. Fast inget var riktigt gott. Chokladgodisarna var brända, saffranscheescaken var för dallrig, marängswizzen hade ingen glass, tårtan var för mastig och ostkakan smakade bara bittermandel. Att jag sedan råkade dekorera marängswizzen med kryddpeppar och salt gjorde inte saken bättre.
Vad ska man göra för mat till det vegetariska julbordet i år? Nån som har tips? (OBS! Bemöda er icket om att tipsa om auberginesill eller vegetarisk Janssons frestelse. Det går fetbort.)

Say whuuuut?!

Jag läste Elle om miljonärer. Tydligen finns det 1,3 miljoner människor i Sverige som kan kalla sig miljonärer. 1,3 miljoner! Det är en åttondel av vår befolkning? Det är var åttonde person. Det är ju sjukt. Jag känner (knappt) nån. Var bor de? Det kan inte stämma. Stämmer det? Men vaddå, räknas värdet av tex ett hus i den inkomsten? En bil? Eller är det bara de pengarna man har på banken? Det är ändå sjukt.
I USA bor det 8,2 miljoner dollarmiljonärer. Det orkar jag inte ens anmärka på hur sjukt det är.

Deschavy

Varje dag tänker jag "Men vänta nu, gjorde jag inte det här alldeles nyss?" varje gång jag vaknar, varje gång jag sätter mina tänder i filmjölkslimpan och dricker mitt pai mu tan, varje gång klockans båda visare står rakt upp coh jag går ut till lunchrummet och sätter på micron.
Nu sitter jag i min säng igen. Det var ju nyss jag gjorde det. Lakanen har knappt hunnit svalna från uppstigningen på morgonen till jag lägger mig i sängen efter att ha kommit hem från jobbet. Tiden påstår att det har gått 9 timmar sedan jag lämnade byggnaden. Min tidsuppfattning däremot, den upplever att allt händer minst 3 gånger på ett dygn. Eller att allt händer samtidigt kanske. Jag kan ju knappt hålla isär om något hände för en dag sedan eller en vecka sedan.

Ändå börjar jag nästan alla blogginlägg med "Idag har jag...". Nä, jag litar inte längre på min tidsuppfattning. Jag kan lika gärna skriva om grejer som hände för flera år sedan.

Miss Teen USA South Carolina 2007 with Subtitles

Blev peppad av Ingelas blogg och hittade det här guldkornet. Haha. Okej att jag inte kommer in på logoped eller psykolog, men denna tjejen har ju ingen framtid alls.

Hej jag heter hundratrettisista reserv i andranamn.

Nu har antagningsbeskedet kommit igen.
Varför är jag så jävla dum i huvet att jag fortsätter söka?
Hundrafemtisjunde reserv, hundrafyrtiförsta reserv, hundrasjuttiåttonde reserv.
Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck Fuck

Amnesia

Jag vet att det är helt enormt ointressant vad jag har köpt och vad det kostade men ändå - en julgransfot, en julgransljuslinga och åtta julgranskulor (varav tre gick sönder på vägen hem) för 30 spänn! Helt otroligt! Jag älskar mig själv när jag lyckas så där.

Jag hade jättesvårt att somna inatt. Det var som att jag tänkte på allt jag var tvungen att inhandla. Och då glömde jag ändå att köpa margarin och mjölk idag. När jag väl somnade drömde jag att jag vaknade upp på ett flygplan just när det landade. Jag visste bara inte vart jag hade flygit. Jag mindes inte. Efter att ha tagit en transferbuss in till staden så hade jag i alla fall listat ut att jag befann mig i Sydamerika. Jag antog att det var Argentina eftersom jag har haft det i åtanke, men det kunde lika gärna vara vilket land som helst. Jag började prata spanska i sömnen och insåg hur otroligt lite jag kommer ihåg. Ungefär så här lät det: "Donde esta el autobus para... por..... a... Chirijox? La segunda? Yo no se donde estoy."
Det kanske är ett tecken. Jag kanske MÅSTE åka i vår.

Feeest 2.

Härliga lördag.
Jag har svullat i fet och salt mat och socker idag. Det straffar sig. Straffet heter magknip och yttrar sig i form av ett knip i magtrakten.
Förutom detta med maten så besökte jag även Sagateatern för att höra min geniala väns text läsas upp av diverse lokala skådespelare. Texten var genial vilket yttrade sig i en ytterst välskriven text med genial karaktär.
Bandet som spelade på arrangemanget var däremot inget som föll mig i smaken. Jag vill inte komma här och såga folk som nån annan elak recencent, men jag kände mig bara irriterad och skämdes när de spelade. Känslan yttrade sig i en känsla av skam och irritation.
Dagen avslutades med dans på TC. Jag tycker att jag och min goda danspartner borde få gratis inträde till alla stans klubbar som dansgolvsuppvärmare. Först in, sist ut. Såna är vi. Det var kul som vanligt där. Kul så till vida att upplevelsen av kvällen, som så många gånger förr, yttrade sig i en känsla av kul karaktär.
Jag cyklade hem själv. Nu sitter jag och tänker på detta: Hur ska jag, imorgon, lösa det faktum att toapappret är slut?

Feeest!

Härliga fredagskväll.
Det började med att träffa Stenen och Kolbjörn över DN:s fredagskryss. Sedan fortsatte det med brodern och hans vänner över en lasagne. Därefter blev det det årliga pepparkaksbaket hos Teres. Jag gjorde bara en massa pepparkaksbilar. Modell Volkswagen Passat. Jag var som en fabrik. Bilar bara bilar.

I LOVE CARS

Sen iväg genom regnet till en psykologfest. Alla var psykologer utom jag och en handfull andra. Jag hade på mig en ny klänning och kände mig obekväm hela kvällen. En kille på festen började spela lägereldsgitarr. Sen fick jag gitarren. Han ba´: "Du vet inte vad du gör va?"
Det var inte direkt att jag rev av Stairway to heaven. Jag blev så sjukt provocerad och förödmjukade honom genom att gnugga hans huvud med mina knogar. Varför ska en del musikerkillar vara så där? Elititiska as. Jag är inte bra på nåt, men jag kan spela gitarr, jag kan sjunga, jag kan spela piano hjälpligt och dragspel sisådär. Flöjt behärskar jag och rytminstrument likaså. Sluta tro att ni är så jävla bra bara för att ni kan säga direkt i vilken tonart en låt går!
Hur som helst är jag sjukt mycket mer musikaliskt framgångsrik än den där snubben. Därför kan jag nog ändå sova gott inatt.
God natt.

Segerhåret

Idag hade jag besök hos mig. Jag skriver det som att det är värsta grejen, men det är för att det är värsta grejen för mig. Här är det aldrig någon annan än jag själv. I år har det varit folk här 5 gånger innan idag.

* Min bror och min brors vänner på midsommarafton
* Ett barn jag var barnvän till
* Nils och Olov dagen innan min födelsedag
* Vänner på min födelsedag
* Johanna på vår första date

Jag bjöd på fika. Sedan pratade vi högljutt, gjorde skuggfigurer i taket och masserade varandra. Jag berättade om hypnotisören Sailesh, Henrik om sitt brutala femtonmetersfall och tillsammans diskuterade vi våra erfarenheter av Tradolan och annan morfin.
En tävling utlystes. Vi krökte alla ett hårstrå från våra huvuden och gjorde ett styrkeprov med stråna sinsemellan. Johannas hår var starkast. Segerhåret. Inte konstigt. Det mäter ju 91 cm från rot till topp. Segerhårstrået placerade mellan två random uppslagna sidor i Den Heliga Skrift. Johanna slog senare upp sidan. Det visade sig att jag hade råkat placera hårstrået på just den sida där Johanna omnämns i Bibeln. Typ det ena av två ställen.

Listor

Jag har inte så mycket att skriva och då kanske man inte heller ska skriva, men samtidigt gör det ju ingen skillnad om jag skriver eller inte. Så jag skriver.
Idag har jag lyssnat på:

* Arcade Fire, Neon Bible för hundrade gången
* Jerry Williams
* Alicia Keys
* Levi Stubbs´ tears på repeat i en timme

Under tiden jag har lyssnat på musik har jag bakat:

* Tryfflar
* Smörkola
* Filmjölkslimpan
* Saffranskransar

Det här har jag druckit de senaste dagarna:

Fredag: Rött vin
Lördag: Rött vin
Söndag: Kaffe
Måndag: Whiskey
Tisdag: Folköl
Onsdag: Portvin

Det här är det bästa i mitt liv:

* Saffranskransar
* Att somna med julstjärnan tänd i fönstret
* Värktabletter
* Rut
* New friends 2007
* Tradera
* Björn Skifs

Detta är sämst:

* Värken
* Tradera
* Lättjan
* Idioter
* Demoner från förr

Katharsis

2007. Skammens år.
December är alltid en sorts årlig skärseld för mig, som jag måste genomgå för att komma ut ren och pånyttfödd till ett nytt år. Det är ett jäkla arbete att bli av med all skit, och sedan dröjer det ju aldrig särskilt länge innan smutsen börjar hopa sig på en igen. Så det bästa vore ju kanske att lägga ner det här med skulden och skammen? Är man redan skitig så känner man inte så stor skillnad om det kommer lite mera skit på en.

Jag - er alldeles egna Lars Tunbjörk

Vad är det för kul med att gå på universitetet? Va? Exakt så här kul som ovanstående tycker jag att det verkar. Sluta tycka att det är kul. Det är skittrist.
Nä. Skojade bara. Lyssna inte på mig. Jag är bara avundsjuk. För att ni gör det ni vill göra, för att ni är på väg mot ett mål. Jag vill läsa på universitetet men jag får inte. "Nej, du får inte läsa det här programmet som är det enda du vill gå och som du tycker verkar skitkul", säger de. De säger det såklart inte men det känns så, och det gör det hela så oförståeligt. Det gör mig omogen. Det gör mig så omogen att jag svarar tillbaka med "Jag bajsar på er!". Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag kan säga mer än det. Jag bajsar på er? Tragiskt.

Nu är det jul igen. Nu kommer släkten, och med den kommer den årliga redogörelsen för vad man sysslar med och vad om hänt sedan förra julen. Och jag får panik av det. "Jo, jag jobbar ju i butik fortfarande....mmm...ja, jag har väl läst upp lite...jo visst, men jag kommer ju inte in så det är bara att traggla vidare....ja, nä det tog slut...Joo..nämensåatt....". Nä. Jag gör det inte i år. I år ljuger jag ihop något spektakulärt som får deras ögon och öron att bågna. Jag vägrar känna mig misslyckad på självaste julafton. Hörde ni det!?

Everybody has got to learn sometime

Många fantastiska ting händer i Skellefteå. Här är ett axplock:

1. Den fantastiska Anne Brusetröjan för 65:- på Myrorna.

2. Den fantastiska dokumentären om snickaren Sture Johansson och om hur hans kropp tas över av ett annat medvetande. Medvetandet kallar sig Ambres, är 3000 år gammal och vill förmedla viktig kunskap om livet, människan och döden. Det är helt galet! SE! Ambres

3. Eternal Sunshine of the spotless mind

4. Spelet Boggle

Eternal sunshine of the spotless mind

Hur kan man ha mage att säga att det är en av de bästa filmerna man vet när man själv håller på att radera folk ur ens liv? Jag fattar det ej.