Minne nr 2.
En helt annan Du, men samma Jag; vi brukade prata om bältdjur och dansa i din mammas kök. Det var på den tiden jag hade äppelknyckarkeps på mig. Det skulle jag aldrig ha nu. En gång träffades vi efter att inte ha träffats knappt nån gång. Allt blev bra igen efter 5 minuter. Vi gjorde en helt otroligt seriös och fantastisk skattjakt och förundrades varför ingen ville plocka upp det mystiska kuvertet, med skattjaktsinstuktionerna, som låg på marken och skrek "LÄS MIG!". Vi skulle båda ha gjort det.
Du skulle kanske inte tro på mig om jag sa att jag saknar dig minst en gång i veckan, men det gör jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar