Powered By Blogger

lördag, december 15, 2007

Sombreron

Minne nr 5.

Det är oktober eller november. Klockan är efter två på natten. Vi står på en parkering på Ålidhem. Jag har flyttat hit utan att känna någon och så hamnar jag i samma klass som Dig. Vi umgås bara för att vi är lika gamla. Du skriker på mig. Jag förstår inte varför. Du skriker så nära och så högt att hammaren och städet nästan lossnar från sina platser i mina öron. Du börjar gråta. Jag kan inte trösta så jag står bara där och tänker att livet inte alls blir lättare ju äldre man blir.

Tack och lov så försvann du ur mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar