Physalis = datorlös

Min dator pajade förra veckan. Det går ganska bra att vara datorlös än så länge. Man får mycket tid till annat. Som att handla på ICA Maxi och laga goda middagar. Men lite tråkigt är det. Är så dålig på datorer så det kommer säkert dröja ett tag innan jag bestämt mig för vad jag ska ha för en. Tips mottages tacksamt till dess.

Ni är snälla

Igår fick jag ett telefonsamtal av en speciell vän. Jag missade att det ringde; var förmodligen inne i det rafflande julavsnittet i Studio 60, men han lämnade ett telefonsvar. Jag lyssnade på det och började gråta. Det var så fint. Det var inget särskilt, men eftersom vi aldrig ringer till varandra så var det speciellt och fint. Den där omtanken som ligger i de där breven man får med 1 års mellanrum är så överväldigande. Tack J!

tabula rasa

Jag har kommit in. På logoped. Borde duka upp ett bord med finaste kaffeservisen, sju sorters kakor, såna där små servetter som ens mormor brukade ha som inte har någon uppsugningsförmåga utan bara är för syns skull. Jag borde blåsa upp ballonger, klä taket i serpentiner och spontant bjuda upp till dans. Jag borde säga "Yes så jävla bra jag är! So long, nu drar jag! Vi ser när vi ses!"
Men jag kan inte göra något utav det.
Allt jag känner är mörker. Jag vet inte om jag klarar av eller vill flytta från det sammanhang jag har här. I linköping känner jag ingen. INGEN. Det är klart att man lär känna nya människor, men jag vet inte om jag vill eller orkar gå igenom såna processer nu. Det är skillnad att vara 22 och att vara 26. Det har hänt saker på vägen. Man blir bekvämare, man blir tryggare, man blir mindre äventyrlig, alla val blir mer definitiva och avgörande. Jag kan inte längre tänka mig att packa en väska med 3 upplagor kläder, en dator och en tandborste, flytta in i ett studentrum, se varje ny dag som ett äventyr. Jag behöver ett hem, jag behöver mina kaffekoppar, behöver känna att jag har något bestående. Helst vill jag köpa hus. Överboda bönhus kanske.
Men jag känner att jag MÅSTE göra det här för att det vore otacksamt och idiotiskt att inte hoppa på det som jag har kämpat för så mycket i 4 år. Är jag dum i huvudet om jag bestämmer mig för att stanna och kämpa på tills jag kommer in i Umeå?
Jag måste bestämma mig snart. För min arbetsgivares skull, men främst för min egen såklart. Idag tänker jag sätta mig ner med två blanka papper, skriva ner för-, respektive nackdelar med de båda alternativen och förhoppningsvis komma förbi de där återvändsgränderna jag alltid fastnar vid. Kanske tar jag ett beslut i afton. Förmodligen inte.

Siden Sammet Trasa Lump

Efter Götelakorv och Stockholm åkte jag hem till Stavbäck, ljuva landsbygd. Min ivriga mor hade redan bestämt dagens utflyktsmål. Så vi åkte till den lilla byn med dess lilla hantverksutställning, i år med temat Siden Sammet Trasa Lump. Förr i tiden, då lump utnyttjades som råvara till pappersmassa, kunde man jobba som lumpsamlare. Vilket drömjobb!
-Goddag, ursäkta har fru Karlsson möjligtvis någon lump hemma?
-Nej tyvärr.
-Jaha, jamen tack då fru Karlsson. Då söker jag vidare. (osv, osv, osv...)

Det är nog bara sådana här tillfällen jag verkligen önskar att jag var rik så att jag kunde köpa något oanvändbart, som man bara vill ha för havandets skull. En dyr handgjord hatt till exempel.

Eller ett täcke omsorgsfullt ihopsytt av en myriad av små sexkanter.

Men mest av allt vill jag ha den här otroligt fina trasmattan! Så modern och ändå så bonnig!

Vi gick in i cafét där man kunde köpa nybakt bagarstugebröd med ost och gurka på. Godare maträtt finnes icket.


Någon hade sytt en tårta. Så inbjudande!


På väggen hängde en bonad med uppmaningen: "Spinn spinn spinn Dottern min". Jag kände mig lite träffad och när vi kom hem började jag sticka på ett par vantar till Rut. Min mor skrattade åt min oskicklighet och jag beslöt mig för att ha god framförhållning och göra dem i en 2-årings storlek, för det är nog ungefär så lång tid det kommer ta innan de är klara.

Ullevi

Vi gick och såg Bruce. Fast mest fick vi se Bruce på en skärm för vi satt säkert 500 m från scenen. Ullevi är STOOOOORT!


Vi log falska leenden mot kameran

Det känns som att vi har refererat till andras upplevelser av konserten när vi svarat på frågor om hur det var. Den bittra sanningen är att det var kasst ljud. Det roligaste under de 3 timmarna var att iaktta stekaren i vit skjorta som oavbrutet stod upp på sin sittplats med solbrillor på huvudet, en öl i vänster hand och någon slags pulserande raverörelse i högerhanden. Mannen i röd pikéskjorta störde sig till slut så mycket att han bad stekaren att sätta sig ner. Bråk uppstod i form av knuffar och okvädesord. Mannen i pikéskjorta gick bort och hämtade en vakt. Stekaren fick lämna sin plats i över en timme på grund av sitt störiga beteende. När han kom tillbaka tog han av sig skjortan, fick med sig några sympatisörer och stod upp och viftade med klubbarmen ytterligare en timme.

Vykortshälsning från Stockholm

Hej igen!
Dag 1 i Stockholm flög iväg snabbare än vinden. Det regnade och jag satt själv inomhus hela dagen och såg Anchorman. På något underligt sätt hade vi båda lyckats undvika att se Wimbeldonfinalresultatet. Så när vi råkade zappa in reprisen under aftonen satt vi som på nålar i 4 timmar! Vilken match! Helt fantastiskt! Igår shoppade vi lite och hälsade på Fredriks syster och kille i Solna. De bjöd oss på indiskt. Starkt och gott. Imorse startade vi dagen med en joggingrunda, för nu ska de goda rutinerna komma igång igen. Jag har så sämst kondis. Blir helt knäckt. Jag åker till Skellefteå imorgon bitti. Det ska bli skönt. Jag gillar inte stressen här. Jag gillar inte storskaliga städer, gillar inte att färdas fram i långa metallkorvar, vare sig det är ovan eller under jord. Jag vill hänga i skog och mark, kanske paddla, cykla till Baggböle, fiska med brorsan, hänga i stugor, bara sitta och hålla käft.
Snart ses vi. Jag längtar!
Vänligen,
Physalis

Vykortshälsning från Göteborg

Kära Umeå!
Här i Götelakorv har jag haft bra dagar. Mötte upp med Fredrik på fredagen och installerade oss i Anders lägenhet på Hisingen. På lördagen var det jättefint väder så vi åkte till Delsjön och badade. Årets första dopp för min del! Sen laddade vi inför Bruce med Gin Russian och sotade ögon. Konserten var mäktig men där vi satt var ljudet katastrofalt dåligt och det blev inte bättre av alla konsertidioter som klappade i takt till samtliga låtar så att musiken överröstades av smattrande händer. Efter 3 timmars hitskavalkad vandrade vi till Jonsborg där vi släckte ner på Vegan Bratwurst. Det var en ohyggligt tjock soyakorv. Jag blev nästan rädd för den. Nu ska vi ta bussen till Sthlm. Skriver mer därifrån. Jag saknar dig så mycket!
Puss och Kram / Physalis

Tuffe Uffe

(bilden är lånad från www.tidningenspira.com)

Igår var jag på orgelkonsert. Jag fick inget sällskap med mig så jag gick själv, men ensam var jag inte. Nej, jag omgavs av vackra fallande brutna g-molltreklanger, förminskade septimackord, jublande figurationer, cantus firmus, ritornellsatser, långsamma triosonater och skärande kromatik. Mannen på bilden heter Ulf Samuelsson och genomför en sverigeturné där han framför samtliga Bachs orgelverk. Medelst cykel tar han sig mellan städerna där han framför olika konserter som alla följer kyrkoårets högtider, med en adventsinspirerad start i Kiruna.
Har ni möjlihet att gå och lyssna så gör det!. Ulf Samuelsson - I en stad nära dig!

BDV - Bland Det Värsta

Bland Det Värsta som finns är Tre. 3. Helvetets mobiloperatör. Jag har blivit skinnad på så sjukt mycket pengar under de här åren att jag blir gråtfärdig bara av att tänka på hur mycket jag skulle kunnat ha sparat ihop. Det handlar inte bara om EN resa som gått förlorad.
Självklart så var min mobil operatörslåst när jag skulle byta till Halebop. Visst det skulle jag ha tänkt på såklart, men när jag ringde kundtjänst och sade upp mitt abbonemang kunde de väl åtminstone ha låtit meddela mig hur jag skulle gå tillväga. För det går inte att låsa upp på studs. Nej, man måste ringa till kundtjänst. Sedan tar det TRE - jag upprepar TRE veckor innan man får en jävla kod per post hem till sig. Jag kan inte fatta hur det här går ihop! Att jag kan söka på vilket ord som helst på google och få hundratusentals träffar på någon bråkdel av en sekund. Att jag kan direktöverföra pengar mellan olika kontinenter via internet. Att jag kan köpa en flygbiljett på en hemsida och sedan ha all information flygplatsen behöver på mitt kreditkort. MEN det går inte att skicka en jävla kod till en per mail ens under dagen! Nej, den måste tydligen åka per diligens och inte vara mig tillhanda förrän efter TRE veckors tid! Avskyn jag känner inför företaget är jämförbart med det jag känner för krig och våld och hemskheter. Nu har jag delat med mig av mitt hat och det är dags för er att tillkännagiva: Vad är Bland Det Värsta ni vet?

I love Paint

Idag fick jag semester. 4 veckors semester. Den har aldrig kännts så välkommen eller välförtjänt som nu. I över en veckas tid har jag haft hjärtklappning på jobbet. Det är inte att hjärtat rusar, men det slår i 110-120 slag i minuten i ca 3 timmar. Jag blir yr, andfådd och jättetrött. Mitt lilla hjärta orkar nämligen inte med press och stress och oro, och just nu är det för mycket av den varan. Önskar så att det någon gång slapp känna att det var tvunget att arbeta så hemskt för mig, för det får mig att känna mig som världens sämsta arbetsgivare.
-Hörde du det lilla hjärta!? Jag vill att du ska slå för andra än för mig, och att du ska känna lugnet, så att jag får ha dig som min anställde vice chef i min kropps kontorslandskap länge länge. Vad vill du ha? Högre lön? Färre arbetsuppgifter? Säg och du ska få!

BDB- Bland Det Bästa

Bland Det Bästa som finns att göra är att paddla i Sävarån. Säkert annorstädes också, men framför allt i Sävarån. Och - viktigast av allt - med alla de här gulliga.

Våra amerikanska vänner trivdes i Norden, trots att vi använder ord som UTFART och FARTHINDER. Nåväl, de orden går väl an att förstå sig på. Svårare är det med INFART. Hur gör man det? Och - framför allt - hur låter det?

MITT HOROSKOP/TAROTKORT STÄMMER OCH SÅ HÄR MOTIVERAR JAG DET1:

Jag har aldrig riktigt haft en bloggserie (bortsett från Harlequinserien som knappt kan kallas serie då den dog efter blott två översättningsstycken), så jag gör ett nytt försök, med ett ämne som ständigt är aktuellt för mig. Jag har valt att kalla den:

MITT HOROSKOP/TAROTKORT STÄMMER OCH SÅ HÄR MOTIVERAR JAG DET:

Idag är mitt facebooktarotkort THE DEATH. Döden alltså. Men det betyder inte att jag ska dö utan visar snarare på att något kommer att upphöra för att något annat skall ta vid. Det stämmer såklart! Hur motiverar jag det? Jo, så här:

*Det här är den dag då jag tagit det slutgiltiga beslutet att flytta från Öhn om exakt en månad.

*Imorgon (man får ge tarotslumpgeneratorn lite dispens) så upphör mitt slaveri under 3 - djävulens mobiloperatör, och jag övergår till Halebop som alla andra.

Morgondagens tarotkort är THE WORLD. Jag citerar: "The World represents the completion of a cycle and the attainment of inner peace and contentment. It is time to celebrate all that you have accomplished and bask in your successes." Hur kan jag motivera att det här gäller mig? Jo, därför att:

*Imorgon jobbar jag sista dagen på jobbet och därefter tar 4 veckors semester (ett nytt liv!) vid och det tänker jag fira med en god middag och kanske lite vin.

Är det här något jag berättat för Fru Tarot? Nej självklart inte! Hon kan omöjligt veta vad jag gör idag eller ska göra imorgon! Det är Magi! MAGI!

Allvarligt talat behöver jag Lugn

Jag ligger och gråter. Jag har sagt det förr och säger det igen - P1. I love you. Kristina Lugn är så fin. Hennes vördnad för bräckligheten, livet och kärleken är så sällsyn. Jag ska inte överdriva och påstå att hon får mig att inse mitt egenvärde, men hon får mig i alla fall att inse hur fel jag har haft och har i fråga om mitt värde, min betydelse, mina gärningars och ickegärningars betydelse. Det är en stor sorg att inse. Och lika mycket en lättnad och en lycka.

Det här blev kanske lite väl ostigt, men skitsamma. Jag gråter ju.

Fort var det hjort

UNGDOMEN! SPONTANITETEN! IMPULSIVITETEN!
Igår natt hände det! Jag har för länge förknippat mig med åderbråck, stödstrumpor, celluliter, kroppars och själars förfall. Ålderdomen har varit mitt andra namn. Men igår tog en ungdomlig kraft tag i mig och svepte iväg mig på ett fantastiskt äventyr i sommarnatten. Förutom att lovisienstadt fick återförenas med Skogens Tsar så fick Physalis ögon möta rådjurets vidöppna och livrädda pupiller, de fick fästa sin blick på räfvens röda päls, de fick upptäcka en liten harfamilj som tagit sig ut till en (deras?) sommarstuga och framför allt fick de för första gången se HJORT! KRONHJORT! Det spelar ingen roll att den lilla populationen är inplanterad. Det är ändå ett magiskt och mäktigt djur. Vilt! Primitivt! Smäckert!
Jag somnade halv sex imorse med ett leende på läpparna. Är så glad över naturen. Är så glad över djuren. Är så glad över mina vänner som är så överjordiskt bra.

Mot mörkare tider

bilden lånad av jonas. www.peppad.se

Jag orkar inte midsommarblogga något mer än att visa den här bilden. Jag önskar verkligen att jag hade varit så hardcore att jag haft på mig folkdräkten hela natten, druckit mig berusad på nubbe och klubbat till allstädes electro på övervåningen. Men det blev bara några ynka timmar. Sedan blev vadmalstyget för varmt och jag svirade om till mina tantrövsbyxor som sedemera nerfläckades rejält under kvällen. Kunde imorse inte ens gissa mig till var hälften av fläckarna härstammade från, så de fick åka till kemtvätten.

Jag gillar verkligen tantrövsbyxorna, men någonstans hoppas jag att det ska bli som i det där Curb-avsnittet när Larry kommer in och ska hämta sin baseballskjorta och någon har tagit den. Det är tydligen kemtvätteriets oskrivna lag - ibland förlorar man något, ibland får man någon annans kläder.
Det här skulle jag vilja få i så fall:

* En herremannakostym i engelskt snitt. Gärna tweed.
* En Audrey Hepburnklänning, gärna en av de blommiga från Funny Face
* En overall från 80-talet, i stil med den jag ska ha på mig imorgon.
* Ett par identiska tantrövsbyxor som jag lämnade in, fast utan bortklippta fickor och dåligt ihopsydda hål.

Det här vill jag inte få:

* En björklöventröja
* Ett par alldeles för stora kostymbyxor i herrmodell
* En damtröja från KRISS
* Ett par utsvängda Miss Sixty-jeans i barbiebenstorlek. (Jag har redan ett par såna lik i min garderob)

Nu vänder ljuset och midsommarsolståndet låter inte bli att göra sig påmint för mig. Det mesta känns ganska mörkt just nu. Jag är orolig och rädd för alla hörn som väntar mig och för allt det som väntar bakom de hörnen.

Bonnie Raitt-I can't make you love me

I väntan på midsommarbloggen så får ni den här. Jätteamerikanskt men jättebra. Och så himla himla sorglig.

En månad i bilder

En månad i ord

Jag fick dåligt självförtroende och slutade skriva. Det har inte blivit bättre så därför använder jag den vanliga punktformen för denna månads tillbakablick:

* Fick negativt besked om operakören. Jag slungades in i en livskriskarusell vars äckliga karusellhäst jag fortfarande sitter kvar på, oförmögen att hoppa av. Vidrig tivolimusik i bakgrunden påminner mig om att alla andra har kul medan jag sitter fast. Man vill ju åka flowride, fritt fall och andra dödsföraktande attraktioner. Inte sväva fram barbacka på en hård och kall hästrygg. Jag ska aldrig mer förnedra mig själv i de där köruttagningarna.

* Jag har försökt sälja min bokhylla under rubriken "Retrofuturistisk bokhylla 60-tal 70-tal" i hopp om att just ordet "retrofuturistisk" skulle locka köpare av alla de slag, men än så länge har bara en hört av sig och hon ville inte ha den. Vill folk ha allmoge hos sig eller vad är dealen? I alla fall så måste den ut snart för jag har köpt en snygg fåtölj och mitt hem är som ett tetris. Man måste vända och vrida för att saker ska få plats men nu går det inte längre. Något måste bort till fördel för fåtöljen. Retrofuturistisk bokhylla drog det kortaste strået.

* Jag har grillat på engångsgrillen två gånger med fantastiska resultat. Flädermarinerade quornfiléer med pistage och parmesanfyllning blev en succé!

* Jag har köpt stödstrumpor till mina stackars handelsben som står och går hela dagarna. De är svarta, trånga som ändtarmar och alldeles...alldeles underbara! Jag gissar på att det kommer att bli årets julklapp. 115:-/styck. 7 par tack, morsan.

* Jag har haft sömnlösa nätter av planering inför Ruts namnfest. Det är sjukt att man gör så mycket för en som ändå inte bryr sig i dagsläget. Jag menar, hon började grina när vi spelat Mitt Lilla Barn för henne. So much for it. Fast jag menar såklart inte vad jag skriver. Jag gör allt för det lilla livet. ALLT.

* Jag har äntligen avslutat abbonemanget hos 3. Den 2:a juli blir jag fri. Antar att hatet bara kommer att förflyttas från en mobiloperatör till en annan men det är i alla fall en förändring.

* Jag vill bli möbeltapetserare eller kanske trädgårdsingenjör som andra och tredjehandsval efter logoped, men jag vill varken bo i Kramfors eller Alnarp. Samtidigt är jag rädd att jag ska fastna här utan att vara på väg någonstans, som det har varit de senaste 5 åren. Vågen har ett ton skit i ena skålen och ett ton skit i den andra. Som vanligt mao.

*Imorgon kommer amerikanarna hit. Jag ska hämta dem 07.41 på tåget. Sedan ska de få en skattjakt under dagen när lovi och jag arbetar. Vi är så sjukt bra. Fatta vilket arbete vi har lagt ner bakom det här! Varför gör ingen en skattjakt åt oss? Förtjänar vi det icket?

Featheregg

Först blev jag sjuk. Sen blev jag frisk. Sen blev jag sjuk igen. Sen fris. Sjuk. Frisk. Sjuk frisk. Och så nu sjuk igen. Det här är min lediga vecka. Ledig från allt vad arbete innebär. En vecka avsatt till kontemplation och själavårdande. I morse kunde jag inte ens tänka mig själv var någon annanstans än i ett varmt badkar eller möjligtvis i en stor skön säng. Men efter at mina vänner på ön inrättat ett sanatorium till min ära, och efter att ha tiggt till mig en ny penicillinkur av en läkare på akuten, så var valet inte längre svårt. Jag åker. Till kyla och hårda vindar. Till obekväm terräng och skumgummimadrasser. Till havets brus och små pippifåglar!
Au Revoir!

Att vara trött

Det här är min mormor. En bild jag tog i påskas när vi hälsade på. För några år sedan så uppdagades det att hon höll på att få makuldegeneration i ögonens gula fläckar. I påskas såg hon inte vem jag var. Det gjorde ont. Och jag tänker mig att det måste vara fruktanvärt att förlora ett sinne, vilket det än må vara. Lukt, hörsel, smak, syn, känsel. Så mycket att sakna under varje kategori. Så mycket man skulle önska att få se/höra/känna/smaka/dofta bara EN gång till!
Mormor är den största dystopikern jag känner och det finns ingenstans man kan få höra så mycket apokalyptiska utsagor som från hennes hem, men ändå - ibland förundras man. När mormor fick beskedet om hennes framtida blindhet lade hon sig inte ner och grät. Istället gick hon hem och inledde en daglig träning som gick ut på att med slutna ögon gå omkring i lägenheten och känna sig fram med händerna, att lära sig utan och innan var allting låg. Tallrikar, glas, soppslevar, hudkrämer, hårspolar, bordslöpare, fotoalbum, strumpbyxor. Där vandrade hon omkring med händerna framför sig, som en trevande nattvandrare och började ett arbete med att memorera tingens platser. I frysen började hon sortera; bär och glass i översta lådan, grönsaker i lådan nedanför, kött och fisk i den tredje. Och så vidare.
När vi kom dit en gång och det osade husmanskost genom hela korrridoren, frågade min bror vad hon lagat.
"Äh, det är bara nån skuggmat", svarade hon. Det var visserligen potatis och sönderkokt kött samt en omelett, men hon kallade det "skuggmat" för att det var så det kändes så för henne när hon gick där bland skafferiet och frysen och samlade ihop ingredienser till släktmiddagen, utan att riktigt veta vad det var hon komponerade ihop.
Mormor är modig som vågar laga mat fastän synen sviker henne. Hon är modig so vågar bjuda på skuggmat till sina efterlevande. Hon är modig, för att hon vägrar låta synens bortfall förminska hennes liv, utan istället se möjligheterna. Apokalypsen må vara nära men hoppet består.

Beslut

Förlåt för förra inlägget. Jag hatar ju självömkan och en sån där offensiv självförnekelse egentligen. Det är bara lite mycket nu. Lite väl mycket som påminner mig om att jag fortfarande inte påbörjat någon utbildning, att pengar är och förblir ett stort orosmoln som blixtrar och dundrar och häller kalla droppar i huvudet på en som nån slags oändlig tortyr, att ens läshuvud och allmänbildning är på en 14-årings nivå (jag har börjat missbruka 'typ', 'asså', 'ba' och 'såhära' i talspråket), och att alla blommor jag köpt för över 400 spänn bara dör i mina händer. Idag när jag skulle öppna tofupaketet jag hade med mig till lunch upptäckte jag att det var genomruttet. Då var sammanbrottet nära och det är på den nivån det är just nu. Gråten är aldrig längre bort än ett härsknat tofupaket.
Det är dock en underbar tid här på Ön just nu. Jag skulle jättegärna vilja att ni kom och besökte mig oftare. Jag kan bjuda på de godaste kaffen och teer ni kan tänka er. Vi kan sitta på altanen och spela gitarr eller ta en rök. Eller bara vara tysta och lyssna på storspovarna som drillar på potatisåkern. Det är sista chansen. För sen orkar jag nog inte bo här något mer. På Ön alltså. Visst, det är gulligt, men hösten är så mörk och ensam och kall och tyst och vägen in till stan är lång, trögcyklad, halkig, kall och idiotisk. Och jag vill inte längre förgifta Övägens diken med mina långa haranger av svordomar, där jag cyklar med mina smala däck längs oplogade vägar.

PS. Läs gärna mellan raderna. Då kanske ni förstår att jag söker lägenhet till hösten och gärna mottager tips om ni skulle få nys om något. Öst, väst eller Haga är av intresse! DS.

Sökes

Efterlysning:
Har någon sett mitt borttappade självförtroende? Troligtvis någonstans längs Obbolavägen. Det är av största vikt att jag återfår det för att jag ska kunna förverkliga mina drömmar. Hittelön erfås mot beskrivning.
Svar till 'Den eviga medelmåttan'

Stockholm i bilder (och lite text)

?

!

:)


:(

I Stockholm kan man köpa all möjlig skit. Någon försökte till exempel kränga iväg en permanent pensionär för 530:-. Det är klart man kan ha tur och få en gullig tant som bakar drömmar och bondkakor åt en om dagarna, en som man kan lösa korsord och dricka kaffe med. Men det kan ju lika gärna vara en sur variant som kräver att bli uppassad hela tiden, som går upp fem på morgonen och vill ha det tyst efter åtta. Då önskar man att den inte vore permanent i ens hem. Jag lät mig inte luras av erbjudandet utan köpte mig istället en flaska rosévin.

warplove

Se så ömt jag slickar hans öga, och hur kärleksfullt han tittar på mig med det andra ögat. Är inte det här giftastycke så vet jag inte vad som är det.

Curb your dreams

Jag hade en extremt rolig Curb-dröm i natt. Jag var precis som Larry David; småsint, elak och insmickrande. Det började på en offentlig toalett där jag hittade en massa pengar (1120:-). Kände mig ganska nöjd tills jag gick ut och ett gäng pensionärer stod utanför och påstod att de hade tappat pengarna de samlat in till en fond till förmån för cancersjuka barn. De bad att få pengarna tillbaka. Ja ba' "Aldrig! Finders keepers!" och så satte en sån där fruktansvärt ful och ovärdig brottningsmatch igång. Jag tror jag vann den. Sedan när jag skulle iväg backstage (för att förbereda mig inför min stand upshow) fastnade jag framför två barn som lekte en jobbig lek. Jag blev fruktansvärt irriterad och "råkade" knäa tjejen i ryggen. Det blev såklart värre än det var tänkt. Hon flög in i ett staket och slog ut en massa tänder och började blöda som fan. Men som tur var så hade ingen sett att jag gjort det där med vilja och flickan förstod över huvud taget inte att det var mitt fel så då passade jag på att spela hjälte, tog hand om henne, skaffade ispåsar att kyla med och höll henne om axlarna och så fick hon följa med backstage. Hon tyckte att jag var så sjukt snäll.

Jag hoppas verkligen aldrig att jag blir en sån elak människa.

Saker jag har funderat på

Jag var och såg Trio Lligo i febersvettningar igår kväll. Det var sjukt bra stämning. Alla sjöng med i texterna och bandet levererade nog 10 extranummer. På den tiden jag spelade i band så hade vi nog aldrig en längre setlist än 10 låtar. Men det är väl skillnad på band och band. Nu ligger jag hemma i sängen och kollar på The Flight of the Conchords och önskar att jag var lika rolig som dem. Jag känner mig skittråkig nu för tiden. Det är som att jag glömt bort hur man gör. I alla fall så har jag funderat på några saker, sådär som man gör när man är sjuk och inte får någon annan intellektuell stimulans än sin egen hjärnas ovärda tankar. Och på några grejer har jag hamnat i återvändsgränder. Jag kan ej förklara detta. Kan ni?

Varför heter det att man ska ha främmande? Får man besök är det väl oftast folk man känner, riktigt bra i de flesta fall. Det har, mig veterligen, aldrig hänt att en helt okänd människa kommit på middag. Vilken katastrof det skulle kunna bli. Vad ska man prata om när man inte känner varandra alls? Och vad är då finfrämmande? Hur ska man kunna avgöra huruvida främmandet är fint eller fult när man inte känner vederbörande? När man lärt känna personen i fråga så pass väl att man kan kategorisera denne som fin eller ful så har ju personen slutat att vara främmande för en.

Ett annat ord som är högst egendomligt är just precis det ordet - egendomlig. Det borde ha ordet egendom som basmorfem men vad har egendom med egendomlig att göra? Ungdom och ungdomlig; där ser man ett klart samband. Hus och huslig, barn och barslig, fara och farlig. Samma sak där. Men egendom och egendomlig?

Carnivale

Vad ska jag vara på lördagens cirkusfest? Jag ska definitivt låna Ölands fantastiska parfym Dzing med toner av sågspån, läder och rök. Blundar man och tar ett djupt andetag så dyker det upp bengaliska eldar för ens inre. Det blir som ett enda stort Jumanji, där vilda djur rusar runt en där man själv står i ett blekt strålkastarljus i mitten av manegen. Underbar var den. Men den räcker kanske inte som cirkusförklädnad. Många bra cirkustyper är tagna. Mina förslag är nu dessa:

* Den Treflige Clovn (OBS! Se länken och scrolla ner till sista inlägget! Ett av de absolut bästa blogginläggen i modern tid!)
* Kautschukmannen (OBS! Finns i samma länk)
* Utbrytarkung
* Eldslukare

Har ni andra förslag så mottages de tacksamt! Jag har inte så mycket tid på mig att hitta kläder så skynda skynda!

pelargus

Hej lilla blogg. Loggy dog.
Idag har jag träffat två gulliga bäbisar och deras fantastiska mamma. Hon heter Teres och är en människa jag håller väldigt varmt om mitt hjärta. Hon har gett mig det ärofyllda uppdraget att sjunga på Augusts och Julians namnfest och det får mitt hjärta att knoppa och slå ut som en nyvaken pelargon om våren! Tack snälla!

Öland + Västerbotten = sant

Öland är tillbaka i stan och det är härligt. Jag har inte haft möjlighet att följa med på fågelskådning än, men självaste Öland har jag skådat och det är alltid lika fint. I lördags besökte jag honom och det var precis så trevligt som ni redan anar. Här visar han upp sin hobby - att nåla fast små flygfän på en frigolitbit och försöka artbestämma dem. Bara på kul så där. Vi åt husmanskost och tittade i olika böcker. En handlade om insekter. En annan om en by i Ångermanland. En tredje om Skelleftemålet; då menar jag alltså dialekten och inte den berömda Calskroven. Där fanns en ordlista på många ord som fallit i glömska och tagits ur vår lokala SAOL. Ord såsom:

Skällsjitta. Att bli skällsjittad betyder att grannen hunnit sätta en skälla på ens ko innan man själv gjort det. Det är fantastiskt att det ändå hände så frekvent förut att det fanns ett eget ord för det. Fantastiskt!

Aistn var den plats i båten bakom den bakre sittbrädan varur man öste vatten. Det måste ju ha förutsatt att alla bara ägde skitbåtar, vilka alla läckte IN vatten.

Ensji betyder enbart, och används i sammanhang som att man äter bara en grej, tex äter bara kött utan bröd. För så var det mycket på den tiden. Ibland var det bara potatis till middag, när det var riktigt fattigt fick man kanske bara nån buljong, men då och då så tog man med sig ett stycke renkött ut i skogen och skar bitar av det med en kniv (oftast slö).

Nu ska jag fortsätta lyssna på Björk och Peter LeMarc och Prince och allt annat jag laddat ner de senaste dagarna. Ja, Peter LeMarc. Skratta ni bara. Han är geni.

Dop

Jag har döpt mitt mina första teer nu. De heter:

*ALOE VERA
*SPICE
och
*NORRSKEN

Som dröm var den vacker att få

Jag har skrivit ett brev till dig ikväll. I två timmar har jag suttit med det. Försiktigt har jag vägt orden i vågskålar, rädd att använda för starka ord, rädd att utelämna det viktiga eller verka oberörd, rädd att det ska tippa över någonstans. Jag tror jag lyckades okej, men det vet jag nog inte förrän jag får svar. Om jag får svar.
Jag lyssnar mycket på Håkan nu. Han skriver så vackra texter om gamla kärlekar. Det är modigt att våga minnas och våga känna och våga låta saker från ens förflutna spela roll. Jag trodde inte att jag ägde ett gothhjärta; ett sånt som vill skriva brev med blod istället för bläck, och som vill dö i ett badkar fyllt av rosenblad, men jag inser nu att så inte är fallet.

Rid mitt vilda hjärta

Jag såg Moto Boy på Södra Teatern i måndags. Hade aldrig ens hört talas om honom. Jag har ju sällan koll på hajpar, och den här gången var inget undantag, så jag hade inte en blekaste aning vad som väntade. När han så öppnade munnen och började sjunga kände jag mig som slungad mot en vägg. Slungad av förvåning. Det lät helt sjukt. Agnus Dei med kastratstämma, eller i alla fall den starkaste falsetten jag någonsin hört. Jag visste inte om jag skulle tycka att han var bra eller vad han var, men efter Titiyos gästspel så bestämde jag mig - det var bra. Och framför allt den här låten. Det sjukaste är att videon ser precis ut som jag har tänkt mig mitt drömbröllop. Det började med en tanke att jag och min älskade skulle sitta i ett gigantiskt snäckskal och sakta dragas över en tjärn av 5 dresserade svanar. Orimligheten i de dresserade svanarna fick mig sedemera att överge idén för en ännu bättre - att istället flyta fram över tjärnen i en svanbåt; precis en sådan som i musikvideon till Ride my wild heart.

PS. Jag vill ta pianolektioner. Någon som vet någon som ger sånt? DS.

En dag ska jag ockå börja måla och skriva och göra musik som alla andra

Det intalar jag mig själv varje dag, men jag vet inte hur man skriver låtar; vilka ackord som funkar tillsammans, hur man bygger en melodi, inte den enklaste harmonilära. Jag vet inte hur man ritar rent tekniskt, än mindre hur man börjar rita; vilket som är begynnelsestrecket så att säga. Jag vet inte hur man skriver; hur man inleder en text, hur man fortsätter på det påbörjade, eller hur man avslutar och får allt att verka rimligt.
Men idag ritade jag i alla fall en teckning. En teckning av min dröm, den om gulsparven som rökte gula blend. Och det får nog bli där jag börjar om jag nu ska börja någonstans. För någon egen kreativitet har jag inte. Jag får istället ta den kreativitet som ges mig till låns av drömmarnas värld.
Det är jag och Salvador från och med nu.

Här vill jag vara

Det är kväll och jag har legat i sängen precis hela dagen, bortsett från ett och annat toalettbesök och en nödvändig inhandling av glödlampor, diskborste samt kakor.
Imorgon hoppas jag åter vara arbetsduglig, för även om jobbet mer eller mindre tråkar ihjäl mig stundtals, så får det mig i alla fall att stå och gå istället för att ligga, prata istället för att vara tyst, bli trött i slutet av dagen istället för at vara trött hela dagen, och andra såna där småsaker man inte uppskattar i vanliga fall.
Jag har börjat förlika mig med tanken att mitt liv alltid kommer att vara himmel och helvete på samma gång, men ibland undrar jag varför det aldrig får vara heeeelt bra. Kanske fick jag en förbannelse kastad över mig av någon gammal egyptisk faraon som förutspådde min födsel till den här världen. Visst, nog kan jag vara martyr, men då vill jag gärna veta till vilken nytta. Räddar jag mänskligheten om jag låter alla olyckor drabba mig? Räddar jag min egen familj? Sure, kör på bara. Men om jag bara drabbas för drabbandets skull och inget gott kommer utav det, då vill jag inte vara med längre. Då känner jag att det är dags att leta upp herr faraon och ta ett snack.
Andra saker jag tänker fråga herr faraon:

1. Om jag kan få en av hans smäckra katter

2. Favoritmat

3. Om det fanns skräckhistorier om mumier som började leva igen eller om det bara är postmodernt västerländskt crap.

Annars är det som sagt himmel. Och den himmeln är klarblå, med brödliknande cumulusmoln här och där som kan ge skugga och svalka när hettan blir för stark. Och jag önskar att jag fick vara en tornseglare. Hamnar den på marken kan den inte ta sig upp i luften för att vingarnas lyftkraft är för liten. Jag har nog också ganska svag lyftkraft, men när jag väl är uppe så försöker jag i alla fall alltid att hålla mig kvar där.

Drabbad

Har drabbats av både det ena och det andra på sistone. Framför allt har jag drabbats av något bra och fint som gör att jag känner lycka. Ni hörde rätt - LYCKA!
Idag känner jag mig dock lite modlös. Har, om möjligt, ännu mer ont i kroppen. Febern har blivit värre. Halsmandlarna ömmar och öronen värker så fort jag sväljer. Skillnaden mellan de båda drabbningarna är att den sistnämndas symptom kommer att avta och ge med sig tids nog. Den förstnämnda får däremot gärna bita sig fast i mig som ett obotligt virus på obegränsad tid.

Dagsrapport

DN Söndag är inte en liten tidning. Den är närmare gigantisk. Den skulle ta 3 dygn att plöja igenom om man skulle läsa allt. Nu läser jag tack och lov inte allt, utan skummar igenom kulturbilagan och söndagsbilagan. Sedan ger jag mig på söndagskrysset och fastnar relativt snabbt. Jag är småsjuk. Har kvar det här subfebrila läget i kroppen som gör att man får ont i lederna och blanka ögon. Kroppen börjar kännas paj. Det gör ont överallt och jag är inte van vid det sedan jag började träna.
Jag gjorde högskoleprovet igår igen. Förnedringen var inte total, men sista delen var det sämsta jag någonsin gjort så jag slutade nog på samma medelmåttiga resultat som tidigare.
Over and out.

Det tredje sinnet

Jag lagade en vegetarisk currykyckling för tre dagar sedan och det luktar fortfarande curry här inne. Det finns många dofter att gilla men curryos är inte en av dem. Det är häftigt hur vissa dofter skapar minnesbilder direkt de får kontakt med luktorganet.
Det här är några sådana:

* Hyvelspån - Ett av mina första minnen är från det gamla sågverket i Krångfors. Pernilla Wahlgren var tydligen där men jag var mera into the hyvelspånbusiness.

* Grillad falukorv - För alla de åtskilliga gånger man varit på utflykt som barn med standardmatsäcken innehållandes: falukorv, kalla plättar med socker, varm choklad och limpmacka med ost.

* Varma kläder - Det finns ingen doft som för mig tillbaka längs minnenas allé som doften av nyligen torktumlade kläder. Som liten physalis brukade jag krypa ihop mellan torktumlaren och dörren och somna med varm luft blåsandes omkring hela kroppen.


Snart smälter snön bort. Då kommer en av mina favoritdofter att komma fram - doften av vår. Den låter ju romantiskt, fast egentligen luktar det mest förmultning. Men jag gillar det verkligen.
Andra favoritdofter:

1. Lancomes Hypnose
2. Skoter
3. Nylagd asfalt
4. Våfflor
5. My little ponys
6. Hotell

Bladet i min mun

Jag njuter av den här tiden, på samma sätt som jag kan tänka mig att man njuter av livet sekunderna innan man dör. En enorm skräck, och samtidigt en gränslös kärlek till livet.

Kör på barra!

Visst, jag är andrasorteringens frukt med lite bruna fläckar, men jag tackar i alla fall ja till alla erbjudanden jag får. Jag har blivit något av en ambulerande vokalist på sistone, och det känns roligt. Jag överdriver såklart, men nu på lördag händer det igen att jag knappt kommer att höras där nånstans i bakgrunden. Det är verkligen värt ett 3-dagars Umeå Openpass. Har suttit och arrangerat stämmor hela kvällen och kommit på hur roligt jag tycker att det är.
Det är så mycket som är bra nu. Träningen går bra. Sockertämjningen går bra. Känslorna är bra.
Hurra till mig själv!

Gula Blend

Inatt drömde jag att alla olika cigarettmärken hade fått sina namn efter vilken fågel som rökte de cigaretterna. Till exempel hade gula blend fått sitt namn för att gulsparven rökte dem. Blue Camel var blåhakens cigarett. Marlbouro var Maraboustorkens specialitet. Det såg grymt tufft ut när fåglarna hoppade runt från kvist till kvist med en cigg i ena klon.

Snart drar jag till Skelleftehamn med en termos kaffe

Det handlar inte om att vara religiös. Det handlar om vanlig allmänbildning. Vet folk verkligen inte varför vi firar påsk? Okej om man är 16 år, men jag citerar Carina, 44 från lördagens Norran:

"Påsk, vad var det nu igen, det var nåt om Jesus va?"

och Benny, 57:

"Det var väl den där karln Jesus som skickades till himmelen."

Jag blir uppriktigt provocerad. Det handlar om ett kulturellt arv som har haft betydelse för vårt samhälle, och det borde väl alla ha något intresse av att kunna för att förstå vår samtid.

Hej, här bor jag!

Om man söker på mitt namn på eniro.se så kan man få upp en hel massa information om mig, såsom telefonnummer, adress och födelsedata. Med ett enkelt klick kan man, om man så vill, även skicka blomster-, och till och med nallebud (Gud förbjude!). Men inte nog med det. Man kan dessutom få se var jag bor. Och det är typ det gulligaste jag har sett i hela mitt liv. HUR GULLIGT ÄR INTE DET HÄR!!!!?

S01E08 - Beloved Aunt

Idag pratade jag engelska på jobbet, och fick in ett riktigt bra flow. Oftast blir jag bara osäker och hittar på ord som inte finns, som till exempel "clemacteria" (vad jag över huvud taget hade att säga om klimakteriet minns jag inte), men idag gick det alltså bra och det var tillräckligt för att jag skulle känna mig smånöjd resten av dagen. Det är så många medier som får kvinnor att framstå som så otroligt svårbegripliga och svårtillfredsställda individer att jag ibland tror att jag är en sån som de beskriver. I softa Bed sjunger J Holiday om hur imponerande bra han är på sex. Chris Brown förklarar i Kiss Kiss att han har en Lamborghini som han kan köra runt tjejen med. Man ba´ "Jaha?" Är tanken att man ska bli imponerad av sånt skryt? Vem behöver perfekt sex tre gånger per natt? Vem behöver en Lamborghini? Jag känner mig plötsligt som världens enklaste och mest anspråklösa människa. Jag är nöjd om jag:

1. får ett gott skratt varje dag
2. får någon annan att skratta nån gång emellanåt (varje dag är kanske att sikta lite väl högt)
3. kan mima ostört till irreplaceable på cykeln på väg till jobbet
4. lyckas koka pastan precis som jag vill ha den
5. löser ett halvt söndagskryss på egen hand

Nu ska jag se curb your enthusiasm. Det är, precis som jag, anspråkslöst och bra.

Truce?

Ja, jag tog bort mitt inlägg om musikkriget. Tack för responsen mr/mrs/ms grannsämja. Fusion har en förmåga att fungera som bra tändvätska när irritationen redan är ett faktum, men ibland måste man göra som Kalle Anka när man blir arg - stanna upp och räkna till 10. Man kan faktiskt inte skriva vilka otrevligheter som helst här, särskilt inte ogrundade sådana som bara har sitt ursprung i en kropp som är trött efter en slitig dag med för lite mat i magen.
Klockan är nu 23.43. Grannar göra sig icke besvär att binda fast mig vid skampålen för det har jag redan gjort själv. Från min högra hand sticker en liten vimpel med vit flagg upp och om man tittar riktigt noga så kan man se hur läpparna formas till ett knappt hörbart, men ändock ett, "förlåt". Jag borde göra det här the american way. En paj liksom. Det är väl trevligt?

Tios mios

Jag har ett nytt bloggpojekt på g, men jag behöver en fotograf för att det ska bli så bra som möjligt. Det handlar om en 10-i-topplista, det handlar om kläder och om en särskild butik där samtliga dessa 10 plagg är införskaffade. Resten får ni klura ut själv. Nu är bara frågan - vem hjälper mig?!

En svensk tiger

Jag har spelat fotboll i afton. Det första jag gjorde var att sträcka låret, men åsnan i mig (refererar till att jag är envis och dum. Betyder alltså inte att jag har en åsna i min kropp) tänkte att det är bara att köra på. Nu har jag skitont och har smörjt in hela mitt tjocka lår med eucalyptusdoftande linement. Hoppas det ger med sig.
Alltså det här med fotbollen, det är så sjukt jobbigt för mig. Jag vill bara grina hela tiden. Skammen över min tafatthet, mina tekniska tillkortakommanden och mitt frånvarande spelsinne är som ett stort tjockt hölje över hela min kropp. Det är 10 år sedan jag slutade spela. Sedan dess kan jag räkna på mina fingrar antalet gånger jag rört i en boll. Jag är kanske uppe i 10 nu och borde stanna där. Det är sjukt påfrestande att skämmas så mycket och egentligen är det ju bara idiotiskt att jag väljer att utsätta mig själv för ännu mer mindervärdeskänslor än vad jag redan har.

Jag borde gå med i någon förening som genererar till mervärdeskänslor istället. Nåt ställe som får en att känna sig bra. Jag vet inte vad det skulle vara men det skulle förutsätta att jag var bäst av alla medlemmar i alla fall.

Herlequins mest speciella översättare. Del 3.

Det tar tid att översätta. Särskilt om man jobbar 70%, tränar 20% och fikar på stan de återstående 10 procenten. Ibland, när andan faller på i min lilla stuga, så händer det dock att jag tar fram de där dokumenten, sätter mig med ett engelskalexicon och freestylar fram ett litet stycke. Kanske är det dumt att ge er genren Passion så här snabbt, men faktum är att det inte är så roligt. Det är mest pinsamt. Det är nästan så jag skäms.
Bakgrundshistorien är i det här fallet väldigt luddig och oklar. Nån snubbe letar efter en kvinna vid namn Lady Savannah (Vad är det för namn liksom?) . Under ett par dagar har han träffat en kvinna som han nu misstänker är självaste Lady Savannah. Och så har de sex. Och så här går det till:

"Lea?"
"Yes.” She responded to him, her voice as smoky as her image.
He didn’t turn on the lamp, afraid she would disappear with the light, afraid he would lose her for good. “Why are you here?”
“To touch you. To take what I need.”
Heat flooded his body, like wax melting over his skin, seeping into his pores. She stepped farther into the room and he knew he should send her away, stop her from seducing him. But he was already aroused, already ignoring the danger of getting caught in her web. Deep down, he knew she was Lady Savannah. With each day that passed, the clues got stronger, the truth hovering in the air. But tonight he didn’t care. Tonight he wanted her.
He waited, watching. She paused at the foot of the bed and slipped off her nightgown. He squinted to see her clearer, to force his eyes to adjust, to combat the darkness.
She was wearing panties; that much he could tell. He could see them, an iridescent swatch of cotton between her legs. "When she removed them, anticipation pounded at every pulse point in his body, making him ache.
“You shouldn’t be doing this,” he said.
She crawled onto the bed and leaned over him, her unbound hair falling like silk, her lotion-scented skin grazing his. “This is my power, Michael. It’s the only advantage I have over you.”
He thought about the commitment he’d made to find Lady Savannah, to bring her to justice. “I can’t make any promises. I can’t give you a future.”
“I’m not asking you to.” She rubbed her mouth across his. “I’m doing this for me.”
She kissed him, soft and slow and sweet. "........" She licked his navel, tracing a path with her tongue, tugging at his shorts, removing them. Michael lifted his hips, eager to surrender, to give her everything she’d come to take. Everything and more. He threaded his hands through her hair and the dark mass caressed his thighs. "....." And then she touched him there, a feather light kiss, a promise of pleasure..“
Michael thought he might die."

Och så översättningen:

""Lea?"
"Ja." svarade hon, med en röst lika mystisk som hennes uppenbarelse.
Han lät lampan förbli släckt, som om han var rädd att hon skulle försvinna med ljuset. "Varför är du här?"
"För att få röra dig. För att ta det jag behöver."
En känsla av värme sköljde över hans kropp som flytande vax. Hon klev längre in i rummet och han visste att han borde be henne gå innan han lät henne förföra honom fullkomligt, men hans stånd värkte redan och vägrade låta honom inse att han fastnat i hennes nät. Djupt inne visste han att hon var Lady Savannah.För varje dag som hade gått hade ledtrådarna närmat honom sanningen, men ikväll spelade det ingen roll. Ikväll ville han ha henne. Hon stannade vid sängkanten och lät sitt nattlinne falla till golvet. Han kämpade mot mörkret för att se och uppfattade ett par trosor som skimrade i pärlemor. När hon tog av sig dem började begäret pulsera i varenda ven av hans kropp.
"Du borde inte göra så här," kom det ur honom.
Hon kröp över sängen, lutade sig över honom och släppte ut sitt silkeslena hår. "Det här är det enda övertag jag har på dig."
Han tänkte på det uppdrag han åtagit sig, att hitta Lady Savanna och ge henne upprättelse."Jag kan inte lova något."
"Jag har aldrig bett dig." Hennes läppar vandrade över hans. "Jag gör det här för min skull."
Hon kysste honom, mjukt och försiktigt och började sedan röra sig nerför hans kropp.
Hon slickade en stig med tungan från naveln ner till boxershortsen, bet tag i linningen och drog ner dem. Michael lyfte ivrigt sina höfter, redo att överlämna sig i hennes våld, redo att ge henne allt hon kommit för att ta. Allt och mer. Han flätade in sina händer i hennes hår och lät det mörka svallet smeka låren. Så rörde hon honom där, en fjäderlätt kyss, ett löfte om tillfredsställelse.
Han trodde han skulle dö."

Jaha, det var det. Innan jag säger klart slut och tack för mig vill jag bara fråga:

1. VISST BLEV NI KAAAUUUUUTA?

2. Vem är egentligen Lady Savannah?

3. Är inte "an iridescent swatch of cotton" en fin kombination av ord?

Ring P1!

Jag är hemma från jobbet idag. Har inte varit hemma fån jobbet mer än en dag sedan jag voltade med bilen. Jag har varit oförskämt frisk i ett antal år nu och när jag har blivit sjuk har det aldrig varit sängliggandesjuk. Nu lyssnar jag på Ring p1. Det ringer en massa roliga personer.
Här är några exempel:

En skånsk gubbe tycker att man ska kalla romer för zigenare och svarta ska kallas negrer. Täppas försöker få honom att förstå att även om inte han (gubben) tycker att det spelar någon roll vad det heter, så kanske vissa individer tar illa vid sig av ord som zigenare eller neger. De är ju påminnelser om diverse förtryck genom historien. Gubben svarar att han minsann känner en neger som inte bryr sig om vad han kallas. "Hej kompis!", brukar den mörkhyade bekante tydligen säga till gubben.

En gammal kvinna ringer och säger att hon vill dö, och är bekymrad över de svenska förbuden mot läkarassisterade självmord och aktiv dödshjälp. Täppas frågar om hon inte kan göra det själv, för så svårt är det ju inte. Kvinnan svarar att hon gärna mottager en manual eller instruktionsbok för hon vet själv inte hur hon ska göra.

En finlandssvenska svarar på Expressens utlåtande om att man bör lägga ner Ring p1 för att det har blivit en anslagstavla för rasistiska och nazistiska kommentarer. Hon avslutar sitt utlägg med att säga "Man måste lyfta på locket, annars kokar grytan över".

Om jag ringde in skulle jag vilja prata om att staten borde införa subventioner för mensskydd. Fatta hur dyrt det är med de där onödiga utgifterna! Varje månad! Helt sjukt! Fast nä, jag skulle kanske inte våga prata om mensskydd i radio ändå.

Watch the watch!

Jag var på loppis i helgen på Mattex Antik, ni vet det där stället som man aldrig kan fynda på för att de vet vad de ska ta för allt fint. Det fanns förstås en massa potentiellt husgeråd, men när jag såg prislapparna försvann intresset snabbt som i ett trollspöslag.
MEN bland engelska tevagnar, intarsiadekorerade linneskåp och svulstiga rokokostolar fann jag den - GULDKLOCKAN! Till min stora glädje hade den dessutom ett överkomligt pris. Det är sällan man säger "Yes!" så där spontant och ärligt samtidigt som man knyter näven i en vinnande gest, men det här var ju ett sådant tillfälle.
Och ni som trodde att det enda en klocka gör är att gå och gå utan att komma till dörren, ni trodde fel. Idag körde nämligen jag och klockan till Mariehem där vi hängde hos Simon.

Simon och klockan


Klockan spelar ukulele


Klockan vilar i gubbfåtöljen medan Simon röker.


Klockan ser spansk ligafotboll på TV och dricker tysk veteöl.


Klockan kryper till kojs. Godnatt klockan!

Sparka på mig, jag förtjänar det säkert.

Hej. Jag tänkte bara dela med mig av en förnedrande bild på mig. På knä. Med uppkavlade armar. Torkandes en blommig vaxduk. Med en utdragslåda alldeles för nära huvudet. Och så den där blicken.

Återfall

Jag har tryckt i mig ungefär 8 kokoskakor + kaksmet och nu ligger jag och är liksom trött och varm i hela kroppen, huvudet är tungt av socker och ångesten ligger och pyr som glödande kol från helvetet i bröstkorgen. Snart är det påsk. Då ska man fira uppståndelsen med en massa god mat. Men fram tills dess är det fasta och då ska man avstå allt det där man har begär till, som till exempel kokoskakor och chokladägg och tryfflar, och vitt bröd med extra saltat smör och ost. Varför ska det vara så svårt? Varförvarförvarförvarför!!!!!!

Midsummer

Idag drömde jag och Lovisienstadt iväg oss till framtiden. Inte till svävande skepp , robotar och kvicksilverfärgade liv, utan bara några månader fram - midsommarafton 2008! Då kommer nämligen vår amerikanska vän och hans flickvän på besök för att först få uppleva den svenska fjällvärlden, och sedan fira ett traditionellt midsommarfirande på det svenskaste vis man kan tänka sig. Tänk er, åka billigbåten till Norrbyskär med en kylbag fylld till brädden med marinerade filéer och grönsaker, sallader, svensk vodka och glada humör. Tänk er sen - gå och svettas längs allén, titta på gamla byggnader och berätta lite histoia, och så sätta på sig folkdräkten och tillbe en snopp genom koreograferade danser och sånger, och kanske till och med få höra n'Oskar och n'Hugo och n'Stensson spela fiol. Sedan sätta sig på stenhällarna med filtar och kalla ölburkar, titta på havet och solnedgången, känna att 'det här är livet', och så grilla grilla grilla, äta äta äta, dricka dricka dricka tills magarna inte orkar mer. MIDSOMMAR! FRAMTIDEN! JAG LÄNGTAR!